.

QUOTES Vill dela med mig av två sjukt bra och viktiga quotes idag. De handlar om utveckling och identitet. Det läskigaste och svåraste i livet kan ju vara att hitta sig själv och framför allt att utveckla sig själv. Testa nya saker, vågar bryta upp från säkerheten och våga tro på att man kan. Det kan handla om att våga öppna munnen på en föreläsning med hundra personer, våga flytta till en ny okänd stad eller våga erkänna att man behöver ändra på något.   För mig finns det ingen bättre känsla än just detta. Jag har ju varit high on life de senaste åren på grund av allt nytt och stort som har hänt i mitt liv. Jag har länge haft svårt att sätta fingret på just vad och varför det ger mig en sån kick. Det är för att jag har insett vilken kraft man själv sitter på och hur jäkla mycket man kan göra. Hur mycket man faktiskt kan utvecklas och lyckas med slit och kärlek. För några år sedan gick jag i gymnasiet, ansträngde mig inte särskilt hårt och hade inga höga förväntningar på mig själv. Det hade jag inte heller när jag väl började på universitetet, jag gick in med inställningen att det här kommer vara skit svårt men jag ska göra mitt bästa och har jag tur så räcker det. And it did. Jag hade ingen aning om vad jag skulle förvänta mig så jag förväntade mig ingenting, jag bara hoppades och ställde in mig på att jag ska göra allt jag kan. Jag lyckades med första, andra och tredje tentan. Misslyckades på den fjärde och känslan av att jag kan raserades. Jag tog mig upp på benen igen och har aldrig efter det tagit för givet att jag ska klara en tenta. Om det är något jag har lärt mig på universitetet är det att man kan utvecklas hur mycket man vill, om man bara vill. Det finns inget stopp. Det finns alltid mer än vad man kan se framför sig.   En av gårdagens föreläsningar handlade om sociokulturella aspekter i skolans värld. Det vill säga hur personers bakgrund och uppväxt påverkar val och inställning i livet. Klass, med andra ord. Jag har aldrig tänkt på att vi faktiskt har olika klasser i vårt samhälle som arbetsklass och medelklass. Vår lärare gick igenom skillnader och hur barn med föräldrar i arbetarklassen ofta hamnar där själva. Han frågade sedan om det var någon som hade gjort en klassresa, alltså börjat studera trots föräldrar från arbetarklassen utan vidareutbildning. Ja, det har ju jag. Jag och en till kille (av ca hundra studenter) räckte upp handen. Jag har aldrig tänkt på det så men jag kommer från en "undre klass" (gu det låter ju hemskt men så är det ju inte) och jag har börjat förflytta mig till någon slags medelklass, i och med min utbildning. I och med mitt jobb. Det är tydligen väldigt ovanligt, ca 2 av 100 studenter hade gjort ett annat val än sina föräldrar. Inte för att två föräldrar utan högskoleutbildning innebär en dålig uppväxt, gu nej, men jag blev chockad att det faktiskt är så ovanligt att man studerar vidare pga det. Jag skulle aldrig byta ut min uppväxt mot någon annans. Jag "fick" mina syskon när andra kanske fick nya datorer eller utomlandsresor. Allt det där kan jag köpa själv nu och i framtiden, det är inget som fattas mig på något sätt. Jag kan säga att det känns f*n så mycket bättre när man själv kan köpa en MacBook för 10k och betala "cash" dessutom. Eller när man själv betalar sina utomlandsresor, betalar sina egna nya glasögon eller lyckas spara ihop 20k på ett halvår. Det känns tusen gånger bättre att veta att man har lyckats med det själv, och inte fått det serverat på ett silverfat. Jag vill inte få det serverat av varken föräldrar eller partner. När Martin och jag är ute och äter erbjuder jag mig alltid att betala (vi brukar köra varannan gång) för det är en så sjukt bra känsla att kunna ta ansvar och ta hand om mig själv. Många har mycket men frågan är ju hur mycket man själv har kämpat för och förtjänat. Sedan är det klart att man kan behöva hjälp och det är fantastiskt om man kan få det. Pappa köpte ju min bil som jag nu betalar av, och farfar betalade mina nya vinterdäck. Det är ju guld värt.   Jag har alltid varit glad över att mina föräldrar och min uppväxt lärde mig att hålla mig på jorden. Att inte bli bortskämd materiellt, inte kräva att föräldrarna ska svansa efter en (så många barn blir curlade och det är jag jävligt glad att jag inte blivit) utan klara sig själv och ta hand om sina nära. Jag har kanske däremot blivit känslomässigt curlad (haha) och det är ju värt så mycket mer. Kort (eller långt) och gott, det finns inget som sätter stopp för ens utveckling. På något sätt lyckades jag ju gå emot normen och jag är helt övertygad om att det är tack vare mina fantastiska föräldrar.