ATT KÄNNA SIG OTILLRÄCKLIG

I ett dygn har jag gått runt med känslan av att vara otillräcklig. Det man önskar mest i livet är att de man älskar ska vara friska och må bra. Och när så inte är fallet så påverkas man något otroligt. När någon man tycker om är med om något fruktansvärt, något hemskt, något tragiskt, när någon man tycker om är ledsen och mår dåligt och man kan inte göra någonting. Man kan inte påverka situationen över huvud taget. Ingenting man gör eller säger gör någon skillnad, ingenting man gör eller säger hjälper. Då känner man den starkaste känslan av otillräcklighet och den är hemsk. Det enda man vill är att fixa, ställa allt till rätta, göra så det blir bra, så att alla mår bra. Men man kan bara se på från håll och hoppas på det bästa, skicka sin kärlek och omtanke, be till högre makter och ge sin styrka.  Alla mardrömmar har ett slut, det jag vill mest av allt är att just denna slutar bra.