Jadu, Corona...

Jag valde, när vi fick reda på att vi hade en pandemi i världen, att BARA lyssna på de medier som Folkhälsomyndigheten förklarade hade ett uppdrag av staten att förmedla informationen korrekt. Jag har sedan dess följt nyheterna på P4 Dalarna och myndighets-konferenserna på SVT. I och med det har jag inte gått banans på Facebook över artiklar som skrämmer och späder på. Jag har såklart läst en och annan rad och skrattat åt försöket att få uppmärksamhet. Jag har varit lugn, jag har inte fått panik över att bli smittad, jag har inte fått panik över bolaget men såklart orolig att något skulle hända med min mormor. (Hon har haft sååå tråkigt under den här tiden). Jag har förstått allvaret. Och jag har som många andra funderat mycket, hur påverkar det här oss egentligen? Jag har några gånger lagt mig i andra människors tankar på sociala medier, tillexempel när förslag om att Sverige borde ha Lock-down i månader så har jag, av nyfikenhet, frågat om personen i fråga väljer att vara hemma utan lön under inlåsningen. (Svaret blev såklart nej). Jag har noga lyssnat på konferenserna när de har förklarat hur de vägt beslutet att hålla grundskolorna öppna, om hur tidigt det märktes att vissa gymnasieungdomar blev undernärda pågrund av att skolans mat är den enda mat de får och hur BRIS samtal ökat lavinartat då barn och ungdomar hållits hemma i icke fungerande familjer. Att alla beslut som vi fått att förhålla oss till varit noga övervägda med flera vinklar, tankar och risker än själva smittspridningen. Tack Sverige för det!  Att Sverige kommer gå ur den här pandemin med ett hyfsat fungerande samhälle som inte har brakat helt totalt tror jag nu börjar bli klart för alla, men vart kommer alla pengar till karensdagar, bidrag, vab etc  ifrån? (Hur mycket har vår stadsskuld växt?)  Jag är så förväntansfull och längtar till vi får alla dokumentärer om efterföljderna, det är inte förrän då vi kan veta om Sverige gjort rätt eller inte. Jag är såklart så tacksam över att vi i Sverige får de här möjligheterna. Men det gör mig också orolig.  Vad händer nästa gång? Nästa pandemi? Kan vi ha lärt oss i den här pandemin att sparpengar är A och O. Jag är själv urkass på att spara men känner i detta att både min privatekonomi och företag skulle behöva ha en mer betryggande buffert. Till exempel:  om nästa pandemi drabbar barn, jag skulle hålla mig inne och hemma varenda sekund och skita i allt annat för att skydda mina barn. Jag har idag inte alls en ekonomi som skulle klara det, skulle vi få bo i ett kallt hus (det kanske händer på vintern) och vara utan mat? Jag vill vara trygg i att jag faktiskt skulle fixa en lock-down ekonomiskt. Jag har inte heller ett skyddsnät i bolaget så att det kan rulla ostört. Ska man oroa sig för framtiden eller inte? Jag tror i alla fall att nästa virus inte är snällare... Vad tror du? Och hur ska barnen i de icke fungerande familjerna klara det? Av det får jag panik!Hur mycket strategier, planer och riktlinjer kommer vi att arbeta med? Är det en trygghet att skapa det i eftersvallet av pandemin eller formar vi någon sorts obefogad konstant rädsla som svävar runt oss mot framtiden? Hur mycket kan vi om samhället? Jag var med på samhälls-lektionerna/SO i skolan, det vet jag eftersom jag skolade bara lite och ibland. Jag minns ingenting! Ända sedan jag startat företaget har mitt intresse för samhället vuxit enormt. Det är ju superspännande! Och hur mycket vet gemenman? Inte så mycket tror jag, jag visste i alla fall inte så mycket. Företagarna delade ett inlägg under en politisk sväng (kan det ha varit budgeten?) med ett budskap om att varje skattekrona måste SKAPAS innan den kan FÖRDELAS. Jag re-postade den på mitt Instagram den fick INGA klick. Jag hejar på alla som är intresserade och insatta! Jag vill också bli en sådan.Det är fortfarande så mycket frågetecken,det är fortfarande en pågående pandemi,det är 100% oklart när allt kommer att bli klart.Och hur förbereder vi oss inför nästa pandemi? Ämnet kommer att vara aktuellt länge. Det är nog det enda som är säkert.Det var nice, att få skriva av sig lite, See ya´/ Alex <3