Universe got your back

För vissa är det här ett känt uttryck. Jag är där - helt i det. I många jobbiga lägen förlitar jag mig på att jag kommer att ta rätt beslut. Att universum kommer att hjälpa mig efter vägen. Det här är inte ett inlägg om tro och religion, mer ett inlägg att våga lita på livet (och universum) ett sätt att tänka. Det är extremt svårt att hitta godkända, bra trafiklärare. En dag fick jag en uppsägning i handen, det här var i slutet av veckan. Hur snabbt kan jag hitta en ny trafiklärare, som söker jobb, som är bra och som jag vill ha? Helgen var ganska stressad i mitt huvud. På måndag morgon säger min kontorist åt mig att kolla mejlen - där ligger en arbetsansökan från en trafiklärare som är påväg att flytta till Dalarna. Hon jobbar åt mig nu.  Min son Felix och jag är på akuten mitt i natten då han vid middagen fick kokande vatten över pannan. Jag vet att jag ska till halkbanan med 4 elever dagen efter och paniken stiger såklart (det här är extremt speciell egenskap som jag har, jag tänker på jobbet när mitt barn ligger på akuten). Jag loggar in och kikar på schemat - det finns ingen som kan ta min halkbana utan att krångla med minst 4 elever och 1 lärare på morgonen - egentligen ett rätt omöjligt projekt eftersom halkan åker från skolan redan vid 7… Jag kikar på halkan och där - 3 elever, 1 har blivit sjukanmäld precis innan dagen slutat. Felix fick kliva upp tidigt med sitt stora bandage och hänga med på halkbanan. ”Mamma de driftar!” Extremt nöjd son. Det här är bara två exempel av flyt, öde eller universum som got you back. Det är en skön känsla bara. Tänk på det själv en stund. För mig har det skapat trygghet. Tro vad du vill =)