Förlovning Del II

Vid jobbmötets slut stod jag och snick snackade lite med andra samtidigt som jag packade ihop mina saker. Planen var att direkt gå till kontoret för att byta om och sedan snabbt ner till Hampus för att få påbörja kvällen. Men kvällen tog en hel ny vändning när jag skulle gå och min chef kom fram och bad mig vänta. Han sträckte fram ett brev och jag fattar ingenting.. Jag tog emot brevet med texten "Sandra" skrivet på baksidan och jag såg direkt att det här brevet hade Hampus skrivit, det var ju hans handstil, någonstans långt där borta hör jag hur någon säger "Öppna och läs den så fort du är ensam, men skynda dig  för du har inte så mycket tid".  Jag var redan på väg ut genom dörren, snabbt in på kontoret, bytte om, satte mig på stolen och läste det första av vad som kom att bli 5 stycken brev, dedikerade till mig.  Det första brevet var ett introduktionsbrev med information och regler att förhålla mig till. Jag skulle till exempel följa det som stod i breven och jag fick absolut inte ringa eller smsa Hampus, han skrev att han ändå inte skulle svara. Hampus avsluta brevet med att skriva att jag nu skulle på en tidsresa som handlade om oss och att jag kunde hitta det första tidsbrevet hos vaktis.  Jag var så nervös, ett för att jag aldrig hade sett det här komma. När hade han haft tid att planera liksom? Och två för att jag aldrig hade föreställt mig att Hampus skulle ordna en så stor dejt (som jag trodde att det var). Jag gick ut och sökte upp vaktis, fick första tidsbrevet och begav mig ut för att läsa den i min ensamhet. Breven är det finaste någon någonsin har skrivit till mig, de följde en rödtråd från dagen vi träffades tills var vi var då. Breven beskrev mig, han, oss, våra känslor och vår historia så bra. Varje brev slutade med en plats där jag kunde hitta nästa och jag cyklade runt i hela stan för att få tag på alla mina brev innan det blev försent. Så fort jag fick ett nytt stannade jag upp för att läsa det, jag var i en sån sinnesstämning så allting kändes så intensivt, pirrigt och underbart. Det sista brevet var exakt utanför vår ytterdörr och jag var SÅ nervös när jag cyklade mot det sista brevet, jag undrade varför jag blev hänvisad hem efter att ha cyklat runt till olika platser på stan,  jag var helt ivrig för vad som skulle stå i sista brevet och helt förväntansfull inför vad han hade fixat. Under cykelturen, på väg till det sista brevet, pratade jag med Berna, jag berättade att jag höll på att cykla runt och att jag snart var framme vid sista brevet. Vi pratade om vad jag trodde att Hampus hade fixat för överraskning. Mina tankar var många men aldrig i hela mitt liv hade jag kunnat föreställa mig vad som skulle ske 5 minuter senare.  Jag la på luren, cyklade sista biten och tog hissen upp. På tidningsfacket utanför vår dörr stod det sista brevet. Ett blått brev med den senaste delen av vår historia. Ett brev som slutade med orden "Vi ska gifta oss, skaffa barn, uppfostra dom tillsammans, se världen, bli gamla, få barnbarn och uppleva allt tillsammans, det här är bara början"  Jag la undan breven tillsammans med de andra, öppnade ytterdörren och möttes av musik,ljus och rosenblad. Rosenblad som tillsammans med massa ljus bildade en stig in i vardagsrummet. I vardagsrummet stod Hampus i kostym omringad av ljus, framför honom var det massvis med rosenblad som tillsammans bildade ett hjärta. I mitten av hjärtat stod det en öppen ask med ringen i mitten.   I det ögonblicket var vi världens lyckligaste par!