Snart reser vi

Det virkade tyget hänger slappt över min solkyssta kropp. Jag tar tag i det svala balkongräcket och blickar ut över ett oändligt hav jag spenderar vintrarna att längta efter. En varm eftermiddagsivind sveper förbi och jag andas in medelhavslukten. Saltet, sanden, solen, värmen, maten, språket. Allt ryms i ett enda litet andetag. Knäsvag blir jag, och tänker att det är ett andra hem. Jag drar fingrarna genom det toviga, nyduschade håret och låter det hänga över ryggen. Så känner jag en varm hand som lägger sig till rätta vid min midja. Jag lägger en hand vid hans hals och andas in honom. Lutar ansiktet och kysser en solbränd, blond och glittrig kille. Äntligen är vi här, vi två.Vi klingar våra Breezers likt riktigta paradise hotel-deltagare och sveper två klunkar läskande cider. Hur kan det smaka så annorlunda än hemma? Trängs i en dubbelsäng med vita lena lakan och skrattar så flaskorna tippar över. Den bekanta glädjen, som sprider sig i hela kroppen när dessa två människor befinner sig i min närvaro. Vi tar tag i saken och slängar på oss svala, svajande, klänningar och knäpper sandalerna. Vi tar oss ner till byns lilla restaurang gata och väljer av alla dessa härliga erbjudanden."En öl, ett glass rött och en smirnoff ice, tack." Medan vi njuter av maten blickar vi ut över havet och andas in varje sekund av tiden. För en tid då vi bara är vi i ett medelhavsland, är värt alla vintrar, alla jobb, allt plugg, allt.