Dansen

Hörni! Jag måste bara berätta om en sak Nu under förmiddagen så var jag nere på gymmet Jag har inte så mycket struktur på min träning när jag tränar själv. Det är på gott och ont, det gör att jag inte håller mig fokuserad på samma sätt som jag hade gjort om jag hade haft ett schema att gå efter? Men samtidigt så är det skönt att ibland lyssna på kroppen, göra vad som känns bra i stunden. Jag tränar ju pass också, där träningen är styrd och jag får en extra push. Men ni kanske har några tips på bra workouts att göra på gymmet? :) Idag började jag med att jogga på bandet, sedan försökte jag fokusera på rygg. Magträning får jag ändå, men ryggen är lätt att glömma - den som är så viktig för hållning och att orka bära upp sin kropp, andas bra och tänka klart.  Efter det så stretchade jag lite, och det var detta jag ville berätta för er om... Ofta när jag stretchar i kombination med att jag har bra musik på i lurarna så kommer min lust att dansa tillbaka. Jag älskar att göra rörelser som vi gjorde på uppvärmningen på dansen, då är det som att något väcks till liv i mig. Den där lilla lågan som brinner ibland.  Jag dansade i många år innan jag flyttade hit till Växjö för att plugga på högskola. Då var det liksom en så naturlig del av mitt liv.  I perioder kändes det dock som ett måste. När man samtidigt hade mycket i skolan så kunde även dans och uppvisningar att kännas som en stress. Men nu saknar jag så att röra min kropp på det sättet. Att dansa i grupp. Jag tror att dansen gav mig ett självförtroende, som liksom bara fanns där utan att jag tänkte på det. Den typen av träning fick mig verkligen att trivas med min kropp. Jag kände mig nöjd med min egen kropp, för mig själv och ingen annan. Dansen fick mig också att vakna upp, att vara närvarande. Genom att fokusera på att lära sig in dansstegen och göra dem så bra som möjligt så höll jag min hjärna alert. Min hjärna behöver det där, att jag riktar min uppmärksamhet mot något.  Vad har ni som ni brinner lite extra för? :) Kram Matilda Detta är inte min bild!