* HemResa
Karma och hans taxikille var sena. Eller rättare sagt - taxkillen var i tid, men vi fick i vanlig ordning vänta på Karma. Han kom en halvtimme efter utsatt tid. Det var kolsvart ute och mycket trafik. Vi hamnade i flera långa stillastående köer. Så småningom började jag bli liiiite nervös att inte hinna i tid, men jag tänkte Det ordnar sig. Annars får Karma fixa det. Så småningom anlände vi Tribhuvan Airport och han hjälpte mig till entrén med väskan. Jag letade mig till incheckningen och blev av med min resväska. För en gångs skull var jag inte orolig för övervikt. Jag visste att den inte var speciellt tung. Och mycket riktigt. Knapp arton kilo. Sen jag fått min biljett blev jag hänvisad en trappa upp, där man ska fylla i ett Immigrationscard. Sen köa till passkontrollen. OJ så mycket folk. Vilka köer! Jag var glad att jag inte behövde stå i nepaleskön. Den var längre än längst. Det verkade vara avresedag för de nepalesiska kvinnor och män som jobbar i annat land. Arabland. Dock tog det onödigt lång tid även i utlänningskön. När jag väl kommit igenom den var det dags för säkerhetskontroll. Och sen passkontroll igen. Det är bra att vara kvinna på flygplatsen i Kathmandu - kvinnokön är nämligen mycket kortare än manskön. Det går fortare att komma igenom den. Mycket fortare. Och noggranna verkar de vara. Inte nog med att man klämd och känd på uppifrån och ner..... .... man Security Checkar ALLT. Även min Hardrockjacka blev kontrollerad. Och befunnen säker! Den fick en Security Check note. Yippie!! Att vänta på Kathmandus internationella flygplats är annorlunda. Och tråkigt. Det finns liksom inget att göra där. Annat än att just vänta. Man kan inte ens ta en fika. Jo det är klart man kan, men det finns inget som kostar mindre än 50 kronor. Svenska. I Nepal. De tar typ 1400 rupies för en chokladkaka, ungefär 125 spänn. Just forget it you stupid! Internet finns inget så man får underhålla sig genom att se på människor och vila. Självklart har de avgångstavlor, där man kan se vilka plan som kommer respektive avgår. Flightnummer, destination, tid och så vidare. Dock sätter man inte ut gatenummer. Och precis när jag liksom börjar bli nervös för att det är nåt fel på just den tavlan JAG tittar på och resten av passagerarna redan har boardat - DÅ kommer en man, en nepales, och kutar runt och ropar ut gaten...... Jo, det är säkert. På asiatengelska. Inte lätt att förstå. Men de är ju så vänliga så man kan faktiskt fråga om utan att bli avsnäst. "Passengers to Doha please gate three". Jaha - bäst jag börjar röra på mig då. Så småningom satt vi på våra platser. Jag var inklämd på en sätesrad för tre, mellan en nepalesisk man och en dito kvinna. Hon pratade i telefon. Oavbrutet. Högt och ljudligt som nepaleser gör. En trevlig Qatarvärdinna kom och förklarade för henne att hon måste stänga av. Hon fortsatte prata och viftade bort flygvärdinnan. Dock gav sig personalen inte men kvinnan insisterade på att prata en minut till. Okey, one minut. Fem minuter senare kom en annan Qatarpersonal och helt enkelt stängde av telefonen åt henne. Punkt. Kvinnans humör dalade inte för det. Hon försökte konversera med mig istället. Hon kunde ingen engelska annat än enstaka ord så vi körde varannat engelskt och varannat nepalesiskt ord. Och en aning kroppsspråk. Sen slutade vi diskutera. Och jag vet fortfarande inte riktigt VAD vi pratade om. Den största missen jag gjorde den här resan var inte att glömma laddaren till kamerabatteriet. Nejdå, för batteriet höll hela veckan! Trots no charging. Fantastiskt. Det lade inte av förrän fredag kväll när jag var på väg hem. Nej, det största misstaget var att beställa laktosfri mat på planet. Oj vilket tråkigt käk jag fick. På alla fyra flighterna faktiskt. Torr trist och överkokt. Jag som brukar ÄLSKA att äta på flyget. Jag blev i alla fall mätt - men jag gör inte om det..:)..... Det är lyxigt värre att flyga med Qatar Airways, inte nog med att hemresan tog endast 13 timmar, inklusive ett kort stopp i Doha, man får vin till maten. Ja man får så mycket vin man vill, och whisky och gudvetallt. Men jag nöjer mig med en liten flaska rött, njuter det till maten och smuttar länge. Ända tills jag somnar. Efter några timmar blev vi väckta. Doha nästa. Jaha, där har jag ju varit förut. Ett par gånger. Vet var jag ska nånstans. Fika eller mat behöver jag inte, vi ska boarda nästa plan om mindre än två timmar och kommer få nåt att äta där. Så jag gick en trappa upp och satte mig i internet- och laddarhörnet. Tänkte lägga ut en Doha-status på Facebook men lyckades inte. Anslutningen var urusel den här natten. Istället blev det snart dags att gå till gaten. Kön dit var kort. Men det tog lååååång tid att få checka in. Och det var hennes förtjänst. Den lilla kvinnan i svart kostym med ryggen mot mig. Oj så tråkig hon var. Agerade polis och vakt och skickade folk åt höger och vänster och ingen förstod riktigt något. Två meter längre till vänster stod tre stycken Qatarpersonal och väntade på att få checka in oss, men den här lilla donnan skulle se varenda papper och vrida och vända och kommentera och ställa 20 frågor. De afrikanska passagerarna var speciellt utsatta. Barnen fick ta av sig mössorna, det sprangs fram och tillbaka och alla väntade vi otåligt. Personalen innanför disken stod och trummade med fingrarna, så det var nog inte endast vi passagerare som tyckte det här var drygt. Inte vet jag om de här afrikanerna är någon speciell säkerhetsrisk eller så. Kan så vara, men hon använde ett maktspråk som inte var trevligt. Man kan tycka att när någon passagerare fick gå åt sidan för att fylla i ytterligare ett dokument så kan man släppa igenom någon annan? Icke. Då stod hon och granskade oss andra med sina tättsittande ögon. Otrevlig OCH ful. Usch vad otrevlig JAG blev nu då. Förlåt förlåt. Som ni kan se stod jag väldigt långt fram i kön, men det tog en dryg halvtimme att avancera. Men men - allt har sin ände - så även trökköer. Så småningom passerade vi alla nålsögat och satt nere vid utgången och väntade på transitbussen. Det visade sig räcka med en buss, fler än så var vi inte på det stora stora planet. Hallelujah - ett eget säte! Doha International Airport är en mycket stor flygplats. Det gäller att hålla tungan rätt i mun när man ska bussas mellan plan och flygplatsbyggnad. Man måste kliva av bussen på rätt ställe, och rätt ställe beror på vilken färg på biljetten man har. Men allt gick bra. Dock var den här bussresan ut till flygplanet LÅNG. Vi åkte över tio minuter och jag började fundera om vi skulle åka BUSS till Stockholm. Så var vi framme vid planet. Gottseidank! Det var mitt i natten och jag var TRÖTT. Hade lyckats sova ett par timmar på förra flighten, mellan Kathmandu och Doha och ville sova MER. Och som sagt - planet var inte ens halvfullt. Långt ifrån. Så jag letade mig ett alldeles eget säte. Vid fönstret. Fasten Seatbelts! Doha från ovan. Och tack gode gud fick vi ingen mastig middag klockan två på natten den här gången. Nej vi fick en varm sandwich och sen blev vi lämnade ifred. Jag kikade på en dansk film tills jag somnade En kongelig affär. Och ja, jag vet att det stavas annorlunda på danska men jag hittar inte rätta tangenterna. Tack för påpekandet.... :) Jag kan rekommendera den filmen! Den engelska prinsessan Caroline blir vid 15 års ålder bortgift med Christian av Danmark, den schizofrene kungen. Filmen bygger på verkliga händelser som format Europas historia, sägs det. Den är ganska otäck men det var ju otäckt förr i tiden. Även då. Innan den var slut somnade jag, men hann se slutet i ackompanjemang av flygfrukosten. Jo vi fick frulle också. Man svälter inte direkt ihjäl när man flyger med Qatar Airways. Det känns betryggande. När kaptenens röst hördes i högtalaren, att vi beräknades landa på Arlanda om tio minuter kom tårarna. Igen. Så fantastiskt att vara hemma. Så otroligt incredible fantastiskt att jag har möjligheten och privilegiet att flyga mellan två länder på det här viset. Jag?! Ja, jag. Mina tårar är ganska lättframkallade. De kommer när jag tänker på att åka till Nepal och de kommer när jag tänker på att åka därifrån. När jag anländer till Kathmandu blir livet så enkelt. Men svårt på ett annat sätt. Jag känner mig som hemma där, rör mig fritt och är sällan rädd. När jag åkte ner för tio dagar sedan hade jag inte ens logi bokat för hela vistelsen. Men sånt ordnar sig. Det är inga problem. Och jag har vänner som så gärna hjälper mig om det behövs. Landet består till största delen av kaos misär elände och fattigdom. Hela sommaren har jag och BästaMannen verkligen njutit av livet, det har varit mycket skumpa och vardagslyx. Så kontrasten är enorm, att komma till Kathmandu. men den är helt naturlig. Ja, det är svårt att förklara, men Kathmandu känns som mitt andra hem. Jag trivs verkligen i The Chaos. Det var bara en sak jag var orolig för inför den här resan - en oförklarlig rädsla att, av någon anledning, inte kunna ta mig hem igen. Att något skulle hända. Vad som helst - jordbävning, flygstrejk. Whatever. Att inte kunna och få återvända till min käresta, de tankarna var verkligen ångestladdade. Men allt gick ju bra och jag är hemma igen, frisk kry och glad. Har inte ens haft antydan till magproblem vilket jag är jätteglad över. Eftersom jag hade så kort tid på mig. Väl på svensk mark igen gick det hyfsat fort genom passkontroll och bagageutlämning. Jag insåg att jag kunde boka om min tågbiljett till ett mycket tidigare tåg och fixade detta lite snabbt med SJ:s personal på plats. Jag tog hissen ner till perrongen och hade fortfarande fem minuter över. Vad allt klickar bra ibland. Efter knappt två timmars tågresa var jag så ÄÄÄNTLIGEN hemma i Gävle. På perrongen stod naturligtvis BästaMannen och FinaLina och tog emot mig. *lyckalyckalycka* Underbart att vara hemma! Att få träffa mina kära. Att bli omhändertagen och bortskämd hela dagen. Jag, det trötta vraket. För nu kom den, tröttheten. Sömnbrist efter den långa natten samt nästan fyra timmars tidsskillnad. De kära hade handlat och fyllt mitt kylskåp, köpt vackra liljor och lagat mat. Jag lever i den bästa av världar! Jag duschade och tvättade håret, tog på mig mina svenska kläder. Och strumpor. Sen åkte vi till stan och käkade frukost. Härligt att se lite folk, höra mitt eget språk. Allt blir så mycket enklare. En stor varm macka med kyckling och sweet chili som gav mig ont i magen. Inte är jag van att äta sånt inte.....:).. Men det gick snabbt över. Vi monterade upp projektor och duk och såg på foton och filmsnuttar från Nepal. På flickorna. På den hemska trafiken. Bland annat. Facebook och champagne. Jag fick inte göra ett handtag idag. Förutom att packa upp min väska. BästaMannen fixade middagen till oss. Flamberat. Lyxigt? Ja så in i bomben! Efter åtta dagar med tomatsoppa och nudlar. Ja och vad gjorde vi på kvällen då? Hmm - jag måste erkänna att jag vet faktiskt inte. Jag "skulle bara" en stund. Skulle Bara. Vila. Lade mig på soffan vid femdraget och sent på kvällen drog FinaLina upp mig ur soffan och BästaMannen ledde mig in till sängen. Där jag stupade framlänges. Och somnade igen. Med följd att klockan fyra på morgonen vaknade jag och var jättepigg. Det blir så när man vänder på dygnet. Och det tog ett par dagar innan det rättade till sig. Mina gäster var mycket förstående och roade sig själva resten av kvällen. Ja, så är min sejour i Kathmandu slut för denna gång. Kort men intensiv. Och jag är mycket, läs: MYCKET, glad över att jag åkte. Och TACK KäraBästaMannen för att du peppat och uppmuntrat mig. Du visste att jag "måste" detta och du hjälpte mig till det! *tacktacktacktack*