Text 2: FRITT SKRIV (dagboksaktigt)-Stina

Vänskap är något jag funderat mycket över den senaste tiden. Vad betyder det och vad är bra vänskap? I filmen ”the Perks of being a Wallflower” behandlades dessa frågor en del och jag tror jag fick svar en del av vad jag tänkt kring. Eller jag fick åtminstone ett perspektiv på hur man kan se på just vänskap. Varför valde Patrick och Sam att just ta in Charlie i sitt lilla gäng? Varför började Charlie ta kontakt med just Patrick när han kom ny till skolan? Jo, vi tar emot den kärlek vi förtjänar.   Jag har försökt lägga märke till hur ”kompiskretsar” är konstruerade och jag har kommit fram till en del slutsatser. Naturligt blir det så att människor blir vänner när de inser att de har något gemensamt att prata om som ett intresse eller en åsikt om något. Allt eftersom börjar man prata om lite allt möjligt och lär känna varandra bättre och bättre. Jag tror att det bildas en slags hierarki i gruppen med en eller kanske två ”ledare”. Å andra sidan måste det inte betyda något negativt, i alla fall inte om den så kallade ledaren är en bra sådan.     För att återgå till filmen är det enligt mig Patrick och möjligtvis även Sam som är överhuvudena i gruppen. De tar för sig mer, tar initiativ till vad de alla ska göra tillsammans och samlar gruppen. En fråga som jag inte ens behöver ställa är om gruppen hade hållit ihop utan dem. För det skulle den inte tror jag. Jag märker själv att ledare kanske inte är rätt ord för det kopplas ofta till en diktator eller liknande och det är inte det jag menar. Jag brukar tänka att det fungerar som i ett grupparbete; utan någon som leder gruppen kommer inget bli färdigt men tar personen i fråga över helt blir det istället ett individuellt arbete. Min poäng är att varje grupp behöver en gruppledare som helt enkelt tar för sig lite mer än andra för att alla ska känna sig som en medlem i gruppen.     Det som berörde mig mest med deras kompisgäng var relationen som Charlie hade med speciellt Sam och Patrick. Charlie såg sig själv som en obetydlig liten kille som troligtvis ingen skulle kunna lägga märke till. Jag klandrar honom inte egentligen, hans enda vän tog livet av sig innan han började i en ny skola. Det är troligtvis rimliga tankegångar att tro att man är betydelselös när ens bästa vän som man alltid haft som trygghet övergivit en. Att Sam och Patrick släppte in honom i deras grupp fick honom att börja ändra åsikt om sig själv. Att Sam ansåg att de allihop var mer eller mindre ett konstigt gäng med ”misfits”, menat de som inte riktigt passade in i mängden, fick mig att le lite extra. Charlie kanske var lite konstig, men jag alltid känt att ”vem är inte konstig egentligen?”. Det finns väl inget som egentligen är normalt och om man nu måste bestämma vad som är normalt skulle väl denna grupp vänner vara just det enligt mig. Ett härligt gäng nära vänner där alla är accepterade är det som borde vara normalt när det kommer till vänskap i alla fall. De tog emot den kärlek de trodde de förtjänade och kärleken de fått i gruppen visade sig vara större än det mesta. Stina