VARFÖR JAG INTE MÅR BRA

Senaste året i mitt liv har varit en ganska rejäl vändning för mig. Jag har alltid varit tjejen med bäst självförtroende, som genom utseende mobbning i mina yngre dagar kunnat växa till en väldigt stark person som inte bryr mig om vad andra tycker. Jag har väl aldrig riktigt haft några kroppskomplex och trivs i min egen kropp väldigt bra. För ett och ett halvt år sedan började ett helvete för mig, som för många andra kanske låter fånigt. Jag hade nog aldrig haft en finne i mitt ansikte men sen en dag så dök det upp en på min kind. Tänkte att det var en tillfällighet men under den våren började det dyka upp fler och fler.  Tänkte hela tiden att det snart skulle försvinna, för jag är väl ingen som får finnar, visst? Hade aldrig använt smink som en grej för att täcka innan, utan mer något som skulle framhäva mina drag/ögon/bryn etc. Började i samma veva använda foundation som jag aldrig hade gjort förut, då jag ville dölja finnarna som nästan ständigt började dyka upp här och var, främst på min högra kind. Efter ett tag insåg jag att jag att det inte slutade, finnarna kom hela tiden, men inte i en stor mängd. Det var inte som acne utan mer som en vanlig tonårshy, vilket var konstigt då jag faktiskt började gå mot slutet av mina tonår. Började väl acceptera faktan att jag kände mig beroende av att sminka mig. Ville inte tvätta bort sminket när jag sov över med en kille, utan sov med det och sminka sedan om mig innan han vaknade morgonen efter så han inte skulle märka. Det blev egentligen nästan hela tiden och en del av min vardag. Tror inte jag gått ut offentligt (till Ica, promenader med en vän, flygplansresor) på 1 år utan foundation som täcker, då jag känt mig så himla ful och äcklig med ca 3 st finnar konstant i mitt ansikte. Insåg någon gång i vintras att jag var tvungen att ta tag i detta. Min hy ser inte så farlig ut för den som kollar på den och många skrattar när jag berättar att jag har problemhy. Problemet blev inte att jag hade finnar, för det får väl alla. Problemet var att mina finnar lämnade fula blå/röda märken efter sig. Även fast jag kunde ha en "bra vecka" med 0 finnar i mitt ansikte såg det ut som jag hade minst 10 stycken då dessa små ärr började ta över mitt ansikte. Jag gick till min vårdcentral, osminkad för att visa läkaren vad jag ville ha hjälp med. Läkaren jag träffade tog inte mitt fall seriöst och tyckte att jag inte behövde söka vård för mitt hudproblem då det inte såg ut som typisk acne. Han sa att det skulle gå över men att han iallafall kunde skriva ut en salva som skulle kunna ta bort finnarna. Salvan funkade självklart inte och jag sökte vård igen då min hud inte slutade bråka med mig. Fick ytterligare en salva utskriven och samma där funkade den inte heller. Jag fick nog i somras och begärde av min läkare på vårdcentralen att få bli skickad till en hudläkare. Fick en 2 veckor efter och började under tiden prata runt med vänner som haft problemhy och kom fram till att jag vill genomgå samma behandling som samtliga hade gjort. Fick en tid hos en hudläkare 2 veckor senare som tog mig på allvar. Berättade hur psykiskt jobbigt det var för mig att ha problemhy och att jag ville få ett slut på det NU. Fick två alternativ på pillermedicin som jag kunde få ta, en svag och en stark. Jag och min läkare kom fram till att jag ville ta den starka versionen då det med nästan 100% skulle få bort min problemhy för gott. Medicinen brukar bara skrivas ut till de med svår acne, då den är väldigt stark, men eftersom detta varit ett psykiskt problem för mig och min hy inte kunnats behandlas med andra metoder så fick jag börja ta medicinen ändå.  Nu har jag tagit medicinen i 2 veckor och som många sånna här mediciner ger den biverkningar. Har hittills klarat mig ganska bra; hyn blev lite värre första veckan men har nu klarnat upp, det värsta är ändå att jag känner en nästan ständig värk i mina leder/i skelettet. Tränar inte hårt, och får inte träna hårt, men kan känna att det liksom ilar i min rygg och mina ben. I fredags när jag tränade var jag tvungen att lägga mig ner i 10 minuter under träningspasset för jag hade så ont i kroppen, och jag har aldrig någonsin känt mig så svag i min kropp som jag gör nu. Jag får inte dricka alkohol och jag får inte sola, det är väl tråkigt men något som jag också fick inse att jag får prioritera bort dessa kommande månaderna..  Ser framemot att kunna få tillbaka mitt självförtroende som osminkad igen, slippa känna att jag behöver gömma mig, och framförallt få känna mig som mig igen.  Här nedan är en bild på hur min hy såg ut dagen jag började med min medicin. Det gör ont i min kropp att posta denna bild och jag hoppas att ni visar respekt. Tvekade många gånger innan jag tryckte på "publicera inlägg". vill gärna dela med mig till er hur det går. Om ni vill det såklart? Kram / Stina