Ingen minns en fegis och en del historik om varför jag tränar och vill träna

Min träning mot ett vettigt liv. Vi sätter en fot framför den andra. Vår kamp mot en klassiker och så småningen om en superklassiker men även mål som marathon och andra kuliga tävlingar i livets tecken 💪👍  Historik: Jag har alltid varit aktiv i mitt liv med hästar och travhästar, hundar och bara en vilja att röra mej. Med barnafödande blev kroppen inte sig lik och efter barn fem var katastrof ett faktum. Med en smärta i hela kroppen, ett psyke som satte stopp samt en vikt som ökat till det hedrevärda ca 110kg vela läkarna att jag skulle gå ned i vikt och mer eller mindre tvingade mej att göra en GBP (fetmaoperation). Remiss skrevs någon gång 2010-11 men operationen skedde inte förns november 2012. Att jag då lade mej på operationsbordet har jag sedan dess ångrat bittert då op inte på några vis tog bort den smärta jag har i min kropp (vilket jag heller inte trodde innan men läkarna vägrade hjälpa mej vidare då de försökt "allt" enligt dem). Under vintern 2013 sådde en vän ett frö i min skalle att nu skulle jag väl ändå börja cykla och skaffa en vettig cykel vilket jag naturligtvis viftade bort med motivering att min gamla 900:- kr hoj från jula duger finfint men gjorde den det? Började smått funder och att man kanske skulle börja träna? Vilket jag gjorde sakta och 100 m flåsande jogg blev 1km som blev 10km.  Bestämde mej i juni -13 att köpa min första bättre cykel vilket blev en scott hybrid vilken jag cyklat en 300 mil på sen dess. Köpte mej sedan en begagnad MTB och deltog i några MTB-O samt sm i Idre vilket jag kaxigt startade i D21 elit och kan vackert skryta att jag tävlat med eliten i MTB-o men naturligtvis kom jag? sist :) Startade i vasatrampet i mora åxå och kom lycklig i mål men me den smärta i min kropp som jag gärna klarat mej utan. Traskade runt i teränglöpningen i DJIK regi vilket resulterade i en seger men kunde även bero på att bar bara jag deltog tre gånger vilket var ett krav. I september startade jag i Lidingöloppet 15 vilket gamla grannen motiverade mej till och avslutades en halvklassiker med halv vansbrosimmet -14.  Började året 2014 med vårruset i Falun vilket kändes ok. Under simmar veckan -14 cyklades Bianchi 120 på söndag, halvmaran på onsdag och rullade mej ur säng på torsdag för halvsimmet som simmades i 13.7 grader. Att jag hade träningsvärk från helvetet kändes dock inte i det kalla vattnet så jag kunde lätt flyta i land som en isbit och en vinnare i mina ögon! I augusti cyklades vasatrampet 140 men orken tröt helt sen helt.  Under 2015 blev det rätt stiljtje men började åter året med tjejruset i Falun. Sen efter tio mil i fjällen med baren valde jag ändå ställa upp i vansbro halvmarathon vilket kändes rätt ok sen avslutades simmarhelgen med ett dopp i funktionärssimmet. Åkte cyklevasan 30 med två av mina barn 10 och 11 år vilket var ett trevligt lopp.    Nu under 2016 har ändå ett frö såtts och en superklassiker börjar ta form men om jag kniper den över 2016-17 det vette fan men det kommer kära ni, det kommer. Startade även detta år med ett tjejrus 5km i Falun. Sen drog jag och dottra Sanna till Stockholm på Color run 5km vilket var skitkul. Har i alla fall under simmarveckan startat i bianchi 120 men bröt efter 65km pga dåliga väderförhållanden med spöregn och kyla. Två sträckor vid swimrun samt avslutar med funktionärssimmet. Kommer sen starta i cykelvasan öppetspår 90 samt  vasatrampet 140 och Lidingöloppet 30. Vi får väl se hur det går.  Varför tränar jag då?? För att det är det enda som håller skallen i schakt och motar bort spöken och dåligt sinneslag samt det enda smärtstillande jag behöver och det hjälper hela min kropp. Enda nackdelen är att kosten funkar väldigt dåligt då GBP operationen inte är bra då man vill ha ork och kunna kuta men det får ses som ett projekt över tid att knäcka den koden. Vem har sagt att något ska vara lätt?? Och vem minns en fegis? ;) Må gott så kanske vi ses på någon träningsrunda??