MY MOST HONEST POST

"Mina armar är för stora. Min nästa är för rund. Min midja är för bred. Mina lår är för stora. Jag är FÖR stor." Det är dax att vara ärlig. Detta är tankar som nästan dagligen går runt i mitt huvud. Ena dagen tänker jag få tankar, andra dagar kan jag inte tänka på något annat. Jag kan tänka mig att det är många, många fler än jag som tänker såhär. Ibland är det en kamp för mig att må bra över den jag är. För en månad sen tog jag sakerna i mina egna händer och bestämde mig för att förändra mig själv, att bli till en ny person. De två första veckorna gick bättre än vad jag kunnat drömma om, jag förlorade 3 cm runt min midja på TVÅ veckor. Jag har aldrig mått så bra eller varit så stolt över mig själv. Men veckan efter blev jag sjuk.. Och jag har inte kunnat träna sen dess, så idag bröt jag ihop.  Jag har alltid älskar att shoppa, det är mitt liv om jag ska va ärlig haha. Men dagen innan jag skulle åka iväg på semester gick jag in på vartenda butik och skulle prova shorts, i den storleken jag alltid har, 38. Men inga passa. Jag ville inte prova större, jag har alltid varit en 38? Mitt självförtroende sjönk till botten. Jag höll upp shorten och dem var så små? Så jag intalade mig att dem var små i storlekarna. Den dagen åkte jag hem utan shorts och ett självförtroende i botten.. Idag åkte jag in till Halmstad för att shoppa, det slutade med att jag satt i bilen och stor grät när vi kom hem. För jag hade inte vågat prova något, för jag var så rädd att inget skulle passa. Jag såg så himla mycket som jag ville prova men gjorde inte det. För att jag var rädd för att gå in i ett hemskt omklädningsrum och försöka att ta på mig kläder som antagligen är för små. Så istället åkte jag hem tomhänt med tårar i ögonen, första gången i mitt liv är jag rädd för klädstorlekar.  Vikt har jag aldrig mätt, helt ärligt vet jag inte vad jag väger. Jag har alltid tänkt att vikt bara är ett nummer och det som räknar är hur man ser på sig själv, just nu ser jag mig själv som en stor tjock flodhäst om jag ska vara hundra procent ärlig. Jag är en flodhäst som är rädd för att prova kläder för jag vet inte om dem kommer passa, jag är för rädd för att se hur jag ser ut i spegeln när jag inte spänner mig eller inte har en bra vinkel. Idag känner jag så. Imorgon känner jag mig kanske inte så här. Men vissa dagar är värre än andra. Innerst inne vet jag att jag inte är en tjock flodhäst, men ibland känns det bara som det. Ibland vill jag bara gömma mig under en sten. Ibland vill jag ta på mig det tightaste klänningen jag har i min garderob och rocka den stenhårt, ibland vill jag gömma mig i mina pyjamasbyxor och inte gå ut.  Det går från dag till dag, och idag var det dax att berätta sanningen, för ibland känner jag så här. Ibland är det inte bara shortsen som inte passar, ibland passar inte min kropp på mig heller. Men detta är ännu ett bevis på att man aldrig ska ge upp och man ska kämpa för det man vill. Nu när jag är frisk igen har jag börjat min träning, vilket ger mig den största självförtroende boosten någonsin. Hitta det som får dig att må bra, jag försöker göra det :)