Grand Canyon

Efter en heldag i Las Vegas lämnade vi tidigt söndag morgon. Planen var att åka till Grand Canyon och spendera dagen där, men planen höll inte riktigt eftersom det kom annat emellan. Vi insåg att vi var i närheten av ”Road 66” och ville ju då självklart ta den lilla omvägen för att köra på den. Vi åt billiga buritos på Taco Bell och tog kort på vägen där namnet är målat som de äkta turister vi är. Det är så smidigt att vi alla kan köra vår lilla hyrbil (som vi för övrigt döpt till ”Super snabba silver Sara”) för då kan vi turas om utan att bli trötta! Jag kör helst inte när det är mörkt eftersom min syn blivit sämre och Towa känner sig inte riktigt bekväm med att köra i tätort då hon inte har amerikansk körkort eller någon som helst erfarenhet av att köra i det här landet - så vi alla hjälps åt och hjälper varandra!  Vi insåg ganska snabbt att vi inte skulle hinna till Grand Canyon innan solen gick ner och detta krånglade till det lite i vår planering. Men men tänkte vi, allt går inte alltid som man tänkt sig. Vi åkte så nära Grand Canyon som möjligt och checkade in på ett motell som låg mitt ute i ingenstans. Det fanns  varken täckning eller mat i närheten så det slutade med att vi åt fryspizza ifrån motellets lilla bar samt somnade innan 21. Tack och lov var rummen rena och fräscha, personalen snäll och priset väldigt billigt - så att spendera en natt där var absolut ingen konst. Väckarklockan ringde innan solen steg upp, vi lämnade rumsnyckeln i en brevlåda och skyndade iväg till Grand Canyon då vi ville se soluppgången där. Dagen till ära fick vi även fritt inträde då det var en röd dag och vi som har en sån tight budget blev givetvis alldeles överlyckliga. Vilken himla tur att man kom en dag försent va!  Grand Canyon var något av det häftigaste jag sett, och då är jag ingen naturmänniska vill jag lova. Vi kom lagom till soluppgången och såg de varma färgerna sprida sig över bergsväggarna. Vilken syn! Det är helt sjukt att jorden kan ha skapat sånna under, av sig självt liksom? Det fanns många inhägnade utkiksplatser men vi traskade ju såklart bort dit där staketet tog slut så att man kunde klättra hej vilt. Sagt och gjort. Vi tog många fina bilder och njöt av det vi såg, det fanns många som klättrade bra mycket längre ut än vad vi gjorde men vi kände att vår gräns var nådd efter en lite lätt svindel efter att ha tittat ner. Jag är så himla glad över att jag tog mig hit då jag tror att detta är en sån där typiskt grej man bara gör en gång. Vädret var på topp och likaså humöret, så det var verkligen ett lyckat (gratis!!) besök. Nu befinner vi oss i San Diego, men mer om det i nästa inlägg!