Thanksgiving

Vilka dagar hörni. Jag kom hem ifrån Arkansas i lördagskväll, söndagen spenderade jag med Olivia och någon gång där på eftermiddagen började jag känna mig riktigt dålig. Kvällen slutade i feber och likaså dagarna därefter. Jag som vanligtvis har relativt låg kroppstemperatur slutade upp i 39.5, det blev absolut inget jobb för min del och det var nog länge sedan jag kände mig så ynklig. Jag kan inte minnas sist jag hade hög feber, usch ingen rolig historia. Idag är det torsdag och imorgon ska jag påbörja min första arbetsdag för veckan, och jag längtar så tills att få pussa och krama på mina hjärtan!!  Men tillbaka till thanksgiving - det var fantastiskt! Jag hade nog ganska låga förväntningar på thanksgiving tror jag, men nu känner jag bara att jag vill hit och fira det varje år. Alla Garrisons är verkligen så himla fina, det var många där jag aldrig träffat förut men det kändes ju som att jag kände allihop. "Vi ses väl snart igen" sa många till mig när det blev dags att säga hejdå, men sorgligt nog blir det ju inte så när jag ju snart ska åka hem. De här dagarna fick mig verkligen att inse hur lyckligt lottad jag är. Innan middagen samlades alla i köket, vi stod i ring och höll händer då vi gick varvet runt där alla fick säga vad de var tacksamma för. Det blev många tårar med fina tal, och jag kan verkligen förstå varför denna högtiden är större än jul i många familjer. Jag blev så himla rörd av alla fina ord de sa till varandra, och som dessutom också var riktade till mig - jag kände mig viktig och välkomnad av precis alla. Det fanns mat i mängder och jag fick min efterlängtade kalkon som jag så många gånger sett på film, haha! Jag kunde inte ha haft en bättre thanksgiving, en dag som jag alltid kommer att minnas. På fredagen var det ju "Black Friday" och vi gav oss ut till Target för att fynda, dock blev både jag och Whitney så himla besvikna. Jag handlade nästan ingenting och satsade allt på onlineshopping istället, men det slutade bra det också! Jag fick också uppleva mitt första "hejdå". Jag kramade gammelfarfar och gammelfarmor hejdå, för vi ses inte vid jul. Jag har inte träffat dem särskilt många gånger, men det kändes ändå så himla sorgligt, jag fick tårar i ögonen när jag stängde bildörren och rullade iväg. Usch, detta är bara början. Filmen ovan är nog den jag är minst stolt över hittills. Inget bra material och dessutom ganska innehållsfattigt enligt mig, men jag vill ha den som minne och eftersom jag inte fotograferade särskilt mycket så blir detta mitt sätt att visa er!