2 weeks

2 veckor. 2 helger, två fredagar och ynka 1 riktig måndag kvar i Stockholm innan jag åker. Hur galet? Måndag 8 april går mitt plan till NY och alltså wow, nu börjar det pirra ordentligt i magen. Men på ett bra sätt! Jag har typ slutat tänka katastrof-tankar och ser det bara som en rolig grej nu. Till att börja med så är jag ju bara där i drygt 2 månader och är hemma innan midsommar, så det är ju inte överdrivet länge. Men längsta jag varit borta från Stockholm någonsin iallafall :-) Men just nu känns det iallafall väldigt bra. Jag har börjat packa, mitt esta är godkänt, biljetten bokad och nu går jag bara och räknar ner haha. Googlade här om dagen "Väder New York" för att se lite hur jag ska packa, och då stod det på flera sidor att ultimata tiden att besöka New York är under april-juni så det känns ju jäkligt gött haha. Ser så fram emot en (förhoppningsvis) varm vår, att kunna strosa runt, turista lite, sitta på uteserverigar, gå runt i tunna kläder osv. Drömmen! Är verkligen så glad över det här och just nu känns det precis som att det är vad jag behöver i mitt liv. Byta miljö, utmana mig själv lite och vara med om ett äventyr. Sen får allt bli som det blir liksom. Jag kanske älskar det, eller så trivs jag inte alls. Men jag har iallafall F där och det är det viktigaste. Men tänk att vi får göra en sån här sak tillsammans?! Livets grej med livets kille. Längtar så jag spricker. Jag ska försöka att liksom inte alls ha för höga förväntningar på mig själv och går absolut inte med någon inställning till att "hitta mig själv" haha, men jag HOPPAS och ska verkligen göra mitt yttersta för att typ bli säkrare i mig själv och hitta glädje på flera sätt. Liksom mening med dagarna och släppa kontrollen lite. Komma ut, träffa folk, se en ny stad, upptäcka saker, fota osv.Nej, jag tror att det kommer bli superbra och jag får bli min egna bästa vän vilket nog är viktigt och nyttigt för mig som är 23 och lite lost haha. Ska verkligen påminna mig själv om att allt händer av en mening, och just nu är detta meningen. Jag känner mig så sjukt tacksam och glad över det. Nu vill jag nästan bara att tiden ska gå, så jag får åka. LÄNGTAR efter F och att fortsätta vårt liv tillsammans på ett nytt sätt. Så glad över att jag ändå har bloggen som min "dagbok", tänk att kolla tillbaka på det här året sen när jag blir äldre? :-) Och sjukt glad över att ni verkar taggade på att följa med mig på resan och fortsätta läsa min blogg, det är ju det som gör det möjligt att jag faktiskt kan åka <3