Separationsångest / Mina två månader i NY

Aj, idag är mitt hjärta lite extra tungt och ögonen nära till tårar </3 Vaknade upp men en sån klump i magen idag och kände mig lite nere. Har liksom gråtit två gånger redan och klockan är bara 8 på morgonen här, haha. Så larvigt. Men det känns typ konstigt och lite jobbigt att det är min sista heldag här i NY, imorgon åker jag hem för en sommar i Sverige. Jag vet att jag kommer tillbaka hit i slutet av sommaren (eller tidigare), men det känns konstigt att det här första kapitlet är över. Något som varit en sån stor grej så länge, något jag väntat på, varit nervös inför och ett stort kliv över atlanten. Helt plötsligt klarade jag det och nu känns det typ tomt. Jag har varit här i över två månader nu och det har varit två jobbiga men helt fantastiska månader. I början kom jag hit och undrade vad egentligen jag höll på med, och ville typ bara hem första veckan/veckorna. Det var en sån stor omställning från att bo i vår trygga lägenhet hemma i Stockholm, och hos mamma sista månaderna, för att sen flytta till den här staden som är gigantisk - i en ny lägenhet, för ett nytt liv. Det var inte direkt svårt att känna sig ensam här. Helt plötsligt skulle man anpassa sig till ett ny vardag och framförallt försöka hitta en egen vardag här vad det nu innebar. Jag kände mig verkligen så utlämnad och ensam i början, och vågade knappt gå utanför lägenheten för att det var så mycket nya intryck och jag kände att alla bara tittade på mig och undrade vad jag gjorde här typ, haha. Det har varit en berg och dalbana minst sagt. Men jag är så jävla stolt över mig själv och över mig och F som tillsammans vågade. Han har fått sin dröm gå i uppfyllelse och i ett förhållande så tycker jag man alltid ska stötta varandras drömmar och mål, jag vet att han kommer göra detsamma för mig. Jag är bara tacksam och glad över att jag har chansen att hänga med på det här äventyret och kunna blogga om allting. Ärligt talat så tror jag att det var precis vad jag behövde, och något av det viktigaste som hänt mig på länge. En utmaning och att lära mig bara uppskatta vad jag har och vad livet har att erbjuda. Det här är liksom något jag kommer ta med mig för resten av livet. Och när det kommer till mig och F tillsammans, så känner vi båda typ "klarar vi det här, klarar vi fan allt". Fan vad vi fått lära oss saker om livet och oss själva hehe. Jag är så glad över att vi har varandra och kompletterar varandra perfekt. Han behåller alltid lugnet och tålamodet när jag inte gör det och det är jag evigt tacksam för. Och tillbaka till New York då. Ni kanske undrar hur det varit att bo här och vad jag tycker om staden. Första veckorna var det ganska blankt, jag hade svårt att "ta in" staden ordentligt då den är så stor och jag såg liksom bara dom konstiga skillnaderna än vad jag var van vid i Sverige. Antar att det är rätt normalt. Jag har bara varit här 1 gång tidigare och det var när jag var 11 år, så hade liksom ingen koll alls. Men wow, vilken stad. Jag är så jävla glad att jag fått ta tiden att lära känna staden i mitt egna tempo och inte stressa mig igenom den på en vecka. Den här staden behöver tid, och jag förstår varför inte alla blir sålda efter första besöket. Det är verkligen en kärlek som växt sig fram för mig och nu känner jag mig helt förälskad, självklart när jag ska lämna den. Men det är väl då man inser vad man har framför sina fötter :') Jag älskar pulsen här, att det finns så mycket att upptäcka, så mycket roliga och trevliga människor, att det är så open minded och att ingen stadsdel är den andra lik. Det är en rätt "tuff och hård" stad, men när man kommer in i det.. Minns knappt när jag kände mig så inspirerad som jag gjort här. Jag känner mig liksom pirrig och glad här, och som mig själv till 100%. Fan vad det har gjort mycket. New York kommer från och med nu alltid vara den första (andra efter Sthlm haha) staden jag bott i, det känns rätt coolt hehe. En speciell plats i hjärtat for sure. Jag känner mig lite tom, som att jag blivit torktumlad typ haha. Ser liksom dom här två månaderna nu passera i huvudet och det har gått så fort verkligen. Jag har sagt det förut, men jag har rätt svårt för förändringar och tror att det är därför ångesten spökar lite nu. Att vända hem igen precis när jag kommit in i en bra vardag här nu. Ska dock se det som en vinst för mig själv, trodde aldrig att jag skulle trivas så bra här. Men självklart ska det bli fantastiskt att komma hem till familj, vänner och en svensk sommar! Det längtar jag efter. Imorgon åker jag! Då väntas 10 dagars semester hemma med F och sen ses vi i NY om någon månad igen. Då börjar kapitel två <333