Vecka för vecka, vecka 33

Bild tagen söndagmorgon vecka 33 (32 + 5).  Mående: Igår gick jag in i vecka 34 och bebisen är nu cirka 42 cm lång och väger 2,18 kg i början av veckan och 2,35 kg vid veckans slut. Bebisen anses nu vara fullt utvecklad och har antagit sina rätta proportioner. 82,9 % är avklarade och det är 48 dagar kvar till beräknat födelsedatum. Men nu till en sammanfattning av hur vecka 33 var! Veckan var väl sådär vad gäller mående. Kände mig tröttare än vanligt och hade sämre energi. Min sömn har blivit total katastrof. Om jag tyckte att jag sov dåligt tidigare, så var det skönhetssömn i jämförelse med nu. Om jag inte har svårt att somna på kvällen pga krypningar i benen, svårt att andas eller hitta en bra ställning så vaknar jag mitt i natten och är HELT klarvaken och ligger och tänker. Hade två bra nätter under veckan och resten var skit. Det börjar helt ärligt kännas rätt tungt. Igår (tisdag) var jag hemma från jobbet pga hade fått ungefär 3 timmar sömn totalt så när klockan ringde kände jag bara: nej det här går inte. Jag tycker att det är jobbigt att inte kunna vara mitt "normala" jag. Det känns som att jag missköter mitt jobb om jag är hemma. Mina kollegor är underbara och säger att jag inte ska tänka så, men det känns ändå som ett misslyckande att inte riktigt orka med. Jag trodde verkligen att jag skulle orka hela vägen men jag måste ärligt talat säga att det är mer påfrestande att jobba än jag trodde att det skulle vara. Det är som att den mesta av min energi går åt till att vara gravid. Ungefär som att "en sak i taget" räcker. Antingen 100 % workmode eller 100% gravid liksom. Tidigare har det varit  lätt att fördela upp det på 50% vardera men det börjar bli tyngre. Jaja, jag kämpar på nu sista tiden. Jag har bara 3 och en halv arbetsveckor kvar, sedan går jag på julledigt och därefter börjar min mammaledighet. Den här veckan har jag för första gången sedan i början av graviditeten känt av mensvärkkänningar. Det var sådan ovanlig men ändå bekant känsla när de kom! Känner mig inte orolig över det eller så, mer som att det är helt normalt och jag blev nästan glad. Kroppen förbereder sig nu! I lördags dock hade jag ganska obehagliga sammandragningar som kom och gick. Så har jag inte känt tidigare men de pågick bara i kanske 30 minuter sedan gick det över. Jag antar att det är kroppen som börjar förbereda sig. Cravings: Julmust, risgrynsgröt och lussebullar hehe. Det är ju förstås julen som gör sig påmind och inga direkta cravings. Är så taggad på julen! Hormoner: Det här med den låga energin är säkert något hormonrelaterat. Kombinerat med dålig sömn förstås. Har dock varit stabil i humöret under veckan så trots den dåliga sömnen är jag inte mer känslig. Vikt och kropp: Ligger på 8 kg plus från startvikt nu.  Övrigt: Jag har börjat tänka på förlossningen ganska mycket. Tidigare har jag bara känt mig riktigt taggad och jag blev så glad när jag fick reda på att moderkakan flyttat upp sig och att det troligtvis blir en vaginal förlossning och inte kejsarsnitt. Jag har alltid varit intresserad av att lyssna på andras förlossningsberättelser och ser fram emot att uppleva allting själv. Det har inte funnits tillstymmelse till rädsla vid tanken på att föda. Men nu har jag faktiskt börjat bli liiite nervös. Det känns så verkligt liksom. Jag vill förbereda mig och ha kontroll men samtidigt vet jag ju att det inte går. Mina tankar är: "kommer jag klara den smärtnivån?", "kommer jag orka?", "tänk om något händer med barnet!", "kommer det gå fort, långsamt?", "om det blir utdraget, tänk om jag ger upp?". Sådana tankar. Jag vet att jag inte kan kontrollera denna situation och det är nog det som gör mig lite nervös. Jag ska dock börja förbereda mig så gott det går genom att läsa på och öva på andningen. Sedan kanske det inte alls bir som jag har tänkt mig men det känns i alla fall bättre för mig att göra någonting för att lugna nerverna.