Hur vi hamnade i Thailand

hejsan hörni! Idag är det söndag, femte jobbdagen i rad och två till kommer innan lite ledighet. Jag tänkte berätta lite om hur det kommer sig att jag och Josefine har praktik i Thailand. Det kan väl vara spännande? Ja allt började väl redan i början av gymnasietiden när vi lockades av att våran skola, Ekeby Gymnasiet, hade kontakter med hotell i Thailand. Hur ballt? Tänkte vi och blev redan då sugna på att söka dit när vår tid var inne. I början av tredje året var det dags att börja fundera på praktiken. Vi fick höra vilka platser skolan erbjöd och det är en väldigt blandad kompott varje år kan man säga. Allt från turbo och hotell i Uppsala till Fuertuventura och Thailand. Sistnämnda var två ganska solklara alternativ för mig. När man har fått reda på vilka platser som finns tillgängliga, är det då dags att söka det man fastnar mest för. Jag sökte Thailand i första hand och Fuerteventura i andra hand. Egentligen tror jag att man skulle haft tre alternativ men jag kände mest att om jag inte får någon av dessa två så kan jag lika gärna vara vart som helst. Man söker till praktikplatserna genom att lämna in CV och personligt brev till sina lärare. Även närvaro spelar in. Det kändes jättekonstigt att lämna in CV och personligt brev till Eva och Annika istället för att skicka det till någon arbetsgivare som inte vet ett smack om en. Ett tips är att lägga bra med krut på ditt personliga brev, jag tog hjälp av pappsen och knåpade ihop ett brev som jag själv blev väldigt nöjd med. Det gäller att lyfta fram det bästa i sig själv utan att låta som en skrytmåns. Ett tag efter ansökningsperioden så blev vi kallade till enskilda ”möten” som påminde lite om en arbetsintervju. Här frågar lärarna lite om varför just nu ska få representera Ekeby i Thailand/ Spanien och vilka du kan tänka dig av eventuellt resa med. Efteråt började vi självklart spekulera kring hur det skulle bli, om dom hade sagt någon som pekade på att man skulle få åka eller om dem hade hintat om att de va kört. Haha dumt egentligen men vem skulle inte göra så??Några veckor efter detta samlades vi alla sökande tillsammans i ett klassrum och där skulle då Eva och Annika berätta vem som skulle åka var. Där inne var pulsen HÖG kan jag meddela, gud asså det kändes som en tävling från ”paradise hotel”. Själva ”revealen” blev ganska känslosam för oss alla, folk blev glada, folk blev chockade, och folk blev tillfälligt besvikna. Jag ringde direkt till min familj för att droppa bomben om att jag skulle få åka till Thailand. Sen får du några dagar på dig att bestämma dig för om du verkligen vill åka. Alla ville i vårt fall men det är jättebra att dem låter en smälta allt lite och tänka över om du känner dig redo för dethär äventyret. Vi är ju väldigt unga så det är en stor grej att lämna all trygghet i två månader.Efter detta är det bara dags för massa praktiskt fix så som biljettbokning, visum, vacciner och andra förberedelser. Allt flöt på ganska bra för oss förutom lite trassel med visumet. Men då får man bara tänka att allt löser sig och att man snart sitter där på playan i Thai och mår fint <3Bild 1 är från en tidig morgon på Sunprime och bild två är jag och mina två favvisar i receptioner