Så mycket känslor & tankar

Jag har haft så otroligt mycket tankar den senaste tiden. De är ett ständigt surrande i mitt huvud. Sedan jag var 16 år så har jag varit i ett förhållande. Jag har tytt mig till en och samma person i snart åtta års tid. Under dessa år så har vi gått igenom så otroligt mycket tillsammans. Bråk, missfall, bråk igen, depressioner, ångest attacker, arbetslöshet, ekonomiska problem osv. Det har hänt så otroligt mycket i vårt förhållande. Och på något sätt så känns det som att vi bara står och stampar. Jag utbildar mig, kämpar dagligen för att komma tillbaka till ett arbete. Vissa dagar klarar jag inte ens av att gå utanför dörren.Samtidigt som jag kämpar med att få ett bra psyke och mående så är det så otroligt mycket pekpinnar. Ät inte det, drick inte det, gör si, gör så.. Många har mycket åsikter kring hur jag lever mitt liv men jag lever på mitt sätt för att överleva. Dom flesta åsikterna man får kastade i ansiktet har man inte bett om. En liten mening kan få mig att hamna på botten igen. En liten händelse kan få mig att besöka psykakuten igen. Jag är skör. Samtidigt som man försöker må bra så försöker jag även hitta mig själv. Vem är jag? Vad tycker jag om? Jag har absolut ingen aning. Jag har levt bredvid min pojkvän i snart 8 års tid och gjort saker som han har velat. Jag har alltid stått på hans sida. Men vad vill jag? Jag vet inte. Vad brinner jag för? Ingen aning. Samtidigt som jag kämpar med dessa tankar så kan jag inte komma ur den här bubblan, att jag så gärna vill ha barn. Jag har velat ha barn sedan jag var väldigt ung, jag är otroligt barnkär och har alltid drömt om att bli en ung mamma. Jag vill kunna vara där för mina barn när dom fyller 18 år. Mina föräldrar är unga, dom har alltid varit med på våra 18-års fester innan man drar ut på krogen, så vill jag ha det med mina barn. Vi alla har olika värderingar, vi alla har olika åsikter på hur man tycker att livet ska se ut innan man blir gravid. Men jag vill så gärna bli gravid att jag har fastnat i denna bebis bubbla, det är allt jag tänker på. Det är allt jag läser om, bebisar, graviditeter osv. Hur kommer man ur denna bubbla? Vi har haft oskyddat sex i tre års tid. Jag har alltid hoppats på att de ska bli något men sambon har ett krav. Att jag ska ha ett heltidsjobb. Och som de känns nu så kommer det ta tid innan jag kan börja arbeta heltid. Vilket innebär att barn är ännu längre bort. Så hur ska man komma ur denna bubbla? När alla andra runtomkring en är gravida eller precis förlöst sitt barn så är mina drömmar så otroligt långt bort.. Jag känner även att jag bor på helt fel sida av stan. Vi bor på sambons sida av stan vilket innebär att de tar två timmar för mig enkel resa att ta mig till min familj. Och jag är besatt av att ha min familj nära. Dom är mitt allt. Den senaste veckan har jag haft så otroligt mycket känslor som spökat, jag har känt tusen känslor samtidigt, brustit ut i gråt flera gånger om dagen. Jag känner mig så ostabil men ändå inte. På ett sätt känns det som att jag inte upplevt något i mitt liv, jag är 24 år och de känns som att jag har stannat, i både utveckling och erfarenheter. När vi flyttade längre norr ut så blev allt sämre, jag kan inte åka kommunalt längre, jag klarar inte av att arbeta eller ens ta mig utanför dörren, jag tappade kontakten med alla. Från att ha träffat min familj minst en gång i veckan till att träffa dom kanske en gång på flera månader. Vem har jag blivit? Det känns som att jag har tappat bort mig själv i allt detta. Jag har inte prioriterat mig själv på flera flera år. Kanske dags för en ändring nu. Kanske dags att prioritera min hälsa nu?