V. 37

Trots att jag inte skriver här längre så finns ni med mig i tankarna. Fortfarande möter jag människor som kommenterar varför andra inte har barn och om det inte är dags för dom snart. Detta gör mig väldigt ont i hjärtat. Även om vi nu lyckats så betyder det inte att jag glömt den delen som varit innan. Allt kämpigt, alla behandligar, hormoner, känslor, kommentarer, sjukhusbesök, vul osv osv. Det tillhör min histora också.  Jag försöker hela tiden påpeka att det inte är en självklarhet i att "skaffa barn". Och att det gör väldigt ont att hela tiden få höra det och bli påminnd om det jobbigaste man går igenom. ~ Nu är vi inne i vecka 37 vilket betyder att det närmar sig förlossning. Vi känner oss inte rädda inför förlossningen, eller iallafall inte jag. Bb-väskan är packad och det mesta är klart. Han kan komma när han känner sig redo i princip. Han väger nu ca 2,7kg om jag inte missminner mig och är ca 47cm lång. Så han är i princip färdigbakad. Jag mår bra i övrigt, lite lite tröttare om kvällarna kanske men jag tror att jag behöver börja med en liten nap på dagen. Jag är svullen i händer och fötter men tacka gudarna för stödstrumpor! När han väl har kommit så vet jag inte riktigt om jag kommer ha tid att gå in här och kika något. Vet ju inte alls hur livet om 3-5 veckor kommer att se ut. Kommentera gärna om ni har några frågor eller funderingar så svarar jag när jag kan. Kom ihåg att man kan kommentera anonymt ifall man vill det. Ta hand om er alla ❤