Drömhästen

Man hör ofta människor prata om sin "drömhäst". Hur den ska se ut; vilken färg den ska ha, längd på manen, hur gångarterna ska vara, psyket osv. Men det är inte lätt att få alla önskemål att stämma in när man väl letar efter sin "drömhäst". Hästen man hittar kanske har "rätt färg", bra gångarter, fantastiskt lång vacker man men kanske inte alls är den där kärleksfulla och mysiga hästen man innerst inne önskat. När jag har fått frågan om min drömhäst, hur min häst skulle sett ut, hur den skulle varit om jag fritt fått drömma. Om jag får sväva iväg, tänka fritt, så är detta min drömhäst. En ljus häst. Gärna skimmel eller isabell. Kanske skäck. Hästen är en hingst, en hingst utan att för den delen vara särskilt hingstig, och han skulle ha fantastiskt lång och vacker man. Gångarterna skulle vara stora och elastiska, det skulle kännas som att sväva fram när man satt på hans rygg. Han skulle tagit mig vart jag än ville. Vi skulle ut på de största tävlingsbanorna. Människor hade inte sett oss som en människa och en häst. Utan sett oss som ett. Jag har hittat min drömhäst. Och det är faktiskt ingen ljus vacker hingst, med fantastiskt lång man och otroligt stora och elastiska rörelser som tagit mig långt på tävlingsbanan. Hennes namn är Hrund. Hon är inte så “rund” som hon låter, brukar jag säga när någon kommenterar hennes namn. Hrund är ingen skimmel. Ingen isabell heller för den delen. Hon är inte ens ljus. Hon är svart. Bara svart. Inte ens ett vitt litet tecken. Bara svart. Hennes man är inte heller särskilt lång och vacker. Hon är expert på att klia av sig den. Hennes gångarter är inte heller något att skryta över. Jo visst, hennes galopp är underbar. Den är snabb. Oerhört snabb, om hon själv får bestämma. Hon har lätt för traven efter en galopp, men eftersom det finns mycket pass i henne så går hon hellre i “grisepass”. Hon kan tölta rent. Men det går väldigt långsamt. Hon kan inte hålla någon vacker hållning i tölten, och vi jobbar för varje rent steg. Men jag klagar inte. Hrund är ingen tävlingshäst. Hon kommer inte ta mig långt på tävlingsbanan. Även om vi kämpar så kommer vi nog aldrig komma över 5.0 i fyrgång. Men det gör inget. Att tävla är inte allt. Nu tänker nog många utav er; vad är det egentligen jag fastnat för hos just denna häst? Hon har inga vidare gångarter. Hon har ingen imponerande färg, (även om färgen såklart inte är allt, “en bra häst har ingen färg”, som man brukar säga). Men det måste väl ändå finnas någon särskild anledning till att jag kallar denna lilla, snabba häst, med kort exem man och smala hals för min drömhäst? Hon måste ju iallafall ha ett enastående lynne. En sån underbar häst som alla önskar. En otroligt kärleksfull häst som kommer springandes mot mig i hagen och bara bryr sig om mig. För mig är hon perfekt. Men hon är faktiskt inte så kärleksfull och mysig. Hon skakar på huvudet om jag försöker krama henne. Att stå i evigheter och bara vara, är inte hennes grej. Hon blir otålig. Men vad är det då som gör henne så speciell? Jag vet faktiskt inte. Det är en känsla jag får när jag är med henne, som säger att inget annat spelar någon roll. Det är bara hon och jag. På hennes rygg når inte ångesten mig. Jag är fri. Jag njuter. Hur snabbt det än går, så känner jag mig alltid trygg. Jag är aldrig rädd när jag är kring henne. För mig är hon inte “bara svart”. För mig är hon allt. Min allra bästa vän. Min själsfrände.Att ha hittat sin drömhäst är fantastiskt. Men det är samtidigt läskigt. Vad händer när jag inte längre har henne? Kommer jag någonsin hitta en häst som ger mig samma känsla, glädje, trygghet igen? Kommer jag vilja hitta en ny som kan ge mig samma känsla som Hrund ger mig nu? Kan jag fortsätta med hästar om jag inte har en häst som kan ge mig samma känsla som Hrund ger mig. Hrund och jag har haft ett djupt samtal angående livet. Hon är 15 i år. Hon ska bli minst 30. Något annat tillåter inte jag. Och det har jag berättat för henne. Jag hoppas verkligen det blir som jag planerat. Jag vet att Hrund inte kommer leva för alltid. Det är tufft att tänka, men jag vet att allt har sin tid. Nu hoppas jag innerligt att vi får många fina år tillsammans. Hon får mer än gärna bli den äldsta islandshästen i världen. Men blir det inte så så är det okej. Man kan inte styra över livet. Livet har sin gång. Men jag tänker iallafall aldrig sluta med hästar. Även om jag inte alltid kan ha just Hrund. Just nu letar jag faktiskt efter en ny tävlingshäst. De kriterierna jag följer är såklart inte det absolut viktigaste. Men planen är att köpa en hingst. Hingsten ska ha bra BLUP, självklart trevligt psyke, bra exteriör och trevliga gångarter som kan ta mig ut på tävlingsbanan. En hingst med något annorlunda färg för att lättare kunna sälja avkommor. Hur hemskt det än låter så är det mycket enklare att sälja isabeller, skäckar och silverfärgade, än svarta och fuxar. Iallafall hos unghästar. Detta är planen och de kriterierna jag följer. Självklart är det viktigaste att jag ska trivas med hästen. Men jag förväntar mig inte att hitta min nya “drömhäst”. Visst hoppas jag hitta en häst som ger mig en lika fantastisk känsla som Hrund ger mig, men det vet man ju inte efter bara en provridning eller två. Det är alltid en chansning. Jag letar efter en tävlingshäst. Jag är egentligen ingen tävlingsmänniska. Jag bara älskar att tävla. Varför tävlandet är så viktigt för mig kan jag berätta mer om i ett senare inlägg. Det är lite speciellt, eftersom jag egentligen inte bryr mig om att vinna. Även om jag letar efter en till häst, så kommer alltid Hrund vara mitt allt. Jag älskar att tävla, och vill därför ha en häst med tävlings kapacitet. Men Hrund är min så kallade “njutningshäst”. Och jag behöver henne. Nu en fråga till alla er som helt mirakulöst orkat er igenom denna massiva text! Har ni hittat era drömhästar? Berätta! Vad letade du efter? Blev det som du tänkt eller blev det något helt annat? Är det bättre eller sämre än du tänkt? Jag är nyfiken! Uppskattade ni att jag i ett inlägg här på instagram går in i, och delar mina djupaste tankar? Jag ser mitt instagramkonto som “min offentliga dagbok”. Kanske blir det mer “blogg aktigt” i framtiden?Denna fantastiska bild på mig och min inte “bara svarta” Hrund (som inte är så “rund” som hon låter) är tagen av underbaraste Agnes Adeen. (Jag har precis fått hem en beställd musplatta med denna bild på!!)