Sitter och drömmer mig bort

Det är skönt att ha möjlighet att pendla till och från jobbet. Det känns just nu som om jag kommer att kunna få det bästa av två världar. Egentligen har jag bara en önskan och det är att Staffan ska bli återställd efter sviterna från sin stroke. Jag känner mig emellertid så maktlös, jag önskar att livet ibland kunde varit enklare. Varför fick han inte vara frisk? Varför fick jag dras med detta? Vad är tacken för att man alltid är den ska ställa upp för allt och alla. Jag vet bara att min lycka står i Guds händer.