bara en sekund till

Hej allihopa Under tiden jag skriver detta inlägg rinner tårarna ner längs mina kinder. Nu är jag i Stockholm och på sista bussen hem. Åkte till Emil i fredags för att överaska honom, mötte en kille precis innanför hallen. 1 sek...2 sek... 3 sek och sedan tog han snabba steg fram och  höll om mig. Han anade ingenting, superkul. Om det inte vore för mamma och svärmor hade jag inte kunnat göra denna överraskning. Tusen tack till er !!!Idag vid 11:19 tog jag bussen från min älskade, ville bara stå där och se in i hans vackra ögon.. bara en sekund till. Bara en kram till, bara en puss till sedan lovar jag att åka hem. Stunderna när vi ligger i soffan och han drar med sina fingrar längs mitt hår, håller om mig, pussar på mig. När Emil kommer och säger "kyss mig, för att jag älskar dig så mycket". Att ha ett förhållande med en som bor ca 7h bilresa ifrån mig, är långt ifrån enkelt. Dem första nätterna hemma själv efter att jag varit med honom, ligger jag med panik och en obehaglig- läskig ensamhet. Jag har  några betydelsefulla människor runt omkring mig, men ingen kan värdesätta nätterna tillsammans med min andra halva. Det går bara inte. Den tillit jag har till Emil är sjuk, helt fantastisk. Utan den tilliten mellan oss två hade det inte funkat. Jag älskar honom. Jag vet att han älskar mig. Vill gå ut det där jäkla gymnasiet, hoppa i ett flak och skrika "för vi har tagit studenten". Den resan jag har gjort är obeskrivlig, jag är stolt över hur långt jag har kommit. Att jag fann Emil har fått mig känna äkta kärlek, den kärleken som är mellan två människor. Den kärleken som är så stark att man kan offra sitt liv för den andra. Jag är tacksam för alla som finna där för mig.Tack till mina vänner som finns där 24/7.  För mig är vän, ett starkt ord. Kompis kan jag vara med många, men vän och bästavän är det lilla extra. Önskar er en underbar Tisdag kväll.Kram-Carpe Diem-