Perioden som påverkade livet

Började i fyran om jag minns rätt. Då vart det mer i klassen som blev ihop. Hur seriöst det var kan man diskutera, jag var en av dem som inte hade en kille i min spelruta medan vi spela king med på rasterna. Jag vart redan då så desperat efter att bli ihop med någon. Kände mg ful, äcklig och värdelös. Skickade "fråga chans" kort till killar om och om igen. Om jag inte hade någon, var jag ändå tillräcklig? Kunde jag klara mig själv?Sedan dess vart det mycket av att anpassa min stil, kroppsform och personlighet till dem runt omkring. Var rädd att bli själv. Minns hur obekväm jag var när dem där ljusa jeansen och den rosa blommiga t-shirten skulle på. Var inte en utav dem populära i skolan, hade mina få men bra vänner.  Jag tyckte allt kring mens, få bröst och hår på intima delar var het främmande. Var inte insatt allts runt det, minns hur jag första gången skulle raka mig och jag använde en nästrimmer som jag hittade, slängde den genast efter användning. Fösta mensen var inte att prata om, hur öppen min mamma än är och kan prata om allt så var detta så tabu belagt i skolan. Innan jag använde topp, minns hur fel man tyckte det var att få små bröst, om man inte hade stora så var det bara att skämmas. Den där toppen satt alltid tight och förstod inte varför vi tjejer skulle ha de. Mamma förklarade att det kunde "bli tungt och om man springer etc kan det vara skönt med stöd" men jag fick aldrig dem brösten. Där kom en till grej som fick en att kännas oduglig, försökte fylla med strumpor men det vart så obekvämt. ..."vill man vara fin så får man lida pin"...Tycker att skolor bör vara mer öppna kring detta, vill inte att någon skall behöva linda toapapper runt trosan under "sin vecka"/ mens.Våga vara öppen och våga älska dig