Kan jag som beroende njuta av julen?

Bilden ovan är lite drygt 1 år gammal. Julen 2016. Då var jag gravid i tredje månaden. Det var den julen jag hade drömt om sedan jag var liten, det var den julen jag bar mitt barn och som jag föreställde mig skulle vara den stunden i livet då jag kunde äta vad jag ville, när jag ville och hur mycket jag ville. Den julen förra året, var allt jag var sugen på revbensspjäll. Inte socker, inte bakverk - ingenting av det jag hade föreställt mig att jag skulle vilja frossa i som gravid. Jag hade där och då cravings på kött och grönsaker. Jag hade varit sockerfri i drygt 12 år och den rädslan jag brottades med var att inte äta tillräckligt varierat för min ofödda dotter. Så till dagens tema; julen 2017. Från att den bilden togs har mycket hänt. Jag har gått in och ut i mina olika utlopp av beroendesjukdomen. Jag har fött min dotter, vi har tillbringat tid på neonatal, jag har burit och fostrat en flicka som vid denna julen är en glad, stark och aktiv bebis på 7 månader. Det har varit svåra stunder men ingenting som har skuggat alla de vackra och fantastiska upplevelser vi upplevt. Ändå har beroendesjukdomen pockat på olika mycket dag ut och dag in. Jag är sockerfri. Det kommer jag att vara på själva julafton också, Jag skulle ljuga om jag sa att det går spikrakt framåt för mig. Ånej, suget kommer och går. Jag jobbar aktivt varje dag för att göra det mesta jag kan för att få lugn i kroppen och sinnesro. Julen, som vilken annan högtid som helst, kräver mycket av oss beroende. Vi behöver vara aktiva och lyhörda för vår beroendehjärna och vår benägenhet att äta tvångsmässigt - oavsett om vi tenderar att underäta eller överäta. Det går inte att förebygga Allt, det kan alltid hända oförutsedda saker och det måste vi kunna leva med- och hantera där och då. En del saker går ändå att planera för så att vi känner oss lugna inför den stundande julen. Det jag kommer att göra är att se till så att jag vet att det finns mat som jag kan äta på julbordet. Jag lämnar inte det åt slumpen. Jag kommer inte att äta det som serveras för att hålla god min. Det blir varken bra för mig eller för min familj. Jag kommer också att försöka ha en öppen dialog med min man och med min familj om att det är viktigt för mig att känna lugn och frid i jul - att inte allt måste vara perfekt såklart men att jag gärna undviker stress. Det om något triggar mig. Stress, press, känslan av att inte räcka till eller att alla ska trivas - det är sådana mönster som jag kan identifiera som farliga triggers. Så, redan nu inventerar jag mina egna känslor och farhågor inför jul. Pratar om dem högt och försöker att avdramatisera - planera för att det inte ska bli för mycket stress eller oförberedda saker. Lugn och ro, kärlek och gemenskap. Det är jul för mig. Jag förstår att jag får många att lyfta på ögonbrynen nu men helt ärligt är maten inte viktig för mig, jag gillar inte presenter och den där tomten har jag träffat tillräckligt. Det viktiga för mig är att alla trivs, mår bra och njuter av julens alla smaker, dofter, kärlek och gemenskap. En tid för stillhet, eftertanke och möjlighet att göra nästkommande år till ett ännu mer kärleksfullt år. Kärlek.