DET HÄR ÄR TILL DIG

Anton. Jag önskar jag kunde beskriva i ord hur jag faktiskt känner för dig. Ord kommer aldrig någonsin kunna räcka till för att beskriva pirret i kroppen varje gång jag ser på dig, jag kommer aldrig heller kunna beskriva hur lycklig jag är över att du är min. Jag brukar berätta för dig, och visa dig, hur mycket jag älskar dig men det räcker fan inte till. Vi har bara varit tillsammans officiellt i en månad, men vi har redan hunnit gå igenom så mycket tillsammans. Jag har trotsat min allergi för pälsdjur och suttit med en kattbur i famnen i över 50 mil för din skull. Jag har övervunnit många av mina rädslor och fobier med dig. Jag hade kunnat räkna upp hundratals grejer som vi redan hunnit med, men det får stanna mellan oss. Våra vänner hatar ibland att umgås med oss för att vi är så jävla gulliga och så jävla fjantiga ihop, men det är en grej jag älskar med oss. Just nu tänker jag bara på i måndags då vi firade din systers födelsedag och du och jag tittade på varandra medan vi pratade. Då jag tittade bort från dig såg jag din syster sitta och le stort för att sedan berätta hur gulliga vi var. Jag vill se oss som andra ser oss, jag vill se hur vi ser ut i andras ögon.  Det kanske låter löjligt för en utomstående att jag känner på det här sättet efter bara en månad, men jag tror att de kanske hade förstått om de hade känt till både min och din bakgrund och hur vi mådde innan vi hittade varandra. Något jag vet är iallafall att jag älskar varenda sida av dig jag sett hittills. Fy fan vad jag älskar dig, mitt psykfall.  Nu kanske du tycker att jag var löjlig som valde att skriva ett inlägg enbart riktat till dig, men jag kände att jag ville få ut några av de orden jag faktiskt kan använda, när jag faktiskt känner att jag kan uttrycka mig skriftligt.  Jag saknar dig varje sekund jag inte är med dig, jag saknar din närhet varje gång jag inte rör vid dig, jag saknar din röst varje gång du inte pratar. Hela jag saknar dig och det känns som om jag ska explodera.  Du vet hur mycket jag älskar då du sjunger. Det spelar ingen roll om du ändrar texten på en låt och sjunger det första ordet som dyker upp i din hjärna, jag älskar ändå varenda sekund av din sång, just för att det är du som sjunger. Jag önskar att världen kunde få se hur bra du är. Hur bra MIN Anton är. Någon dag kommer de göra det, men du kommer fortfarande vara min. Sen den där lilla bonusen som hänger med dig. Din familj är så fantastiskt välkomnande och mysig. Hur de bara låter mig vara med på allt och räknar in mig i familjen. Första gången du sa att jag skulle älska din familj blev jag lite rädd, du vet att jag tycker det är jobbigt att träffa föräldrar och familj, men det har aldrig varit några konstigheter med din familj. Jag känner mig trygg hos er.  Jag älskar hur du tar hand om mig. Hur du påminner mig om min medicin. Du ger mig massage efter dagar som varit jobbiga. Du tar hand om mig då jag inte orkar. Du accepterar att min fibromyalgi är en del av mig och att den inte kommer försvinna. Jag ber ofta om ursäkt för att du måste gå igenom det här med att ha en flickvän med fibro, men du säger att jag inte får be om ursäkt. Om jag ska välja något du gör som jag älskar dig mest för så är det nog just det här, just att du accepterar mig som jag är, att jag har ont och inte alltid orkar allt.  Anton Arrhult, jag älskar dig mer än ord kan beskriva. Tack för att du är min.