Bokanalys

Lina   Jag har läst en mycket omskakande bok av Johann Wolfgang von Goethe som var en känd författare under romantiken och detta är min tolkning och upplevelse av boken.       Den unge Werthers lidande En bokanalys av ett av romantikens mästerverk     Den tyske Johann Wolfgang von Goethe är författaren bakom den kända boken “Den unge Werthers lidande” som skrevs under romantiken år 1774. Boken var ett rivande startskott för wolfgangs livslånga berömmelse som sträckte sig långt över landets gränser. Han skrev färdigt boken under bara fyra veckor då han var 25 år gammal.   Boken är skriven utifrån Werthers perspektiv i form av en brevroman med inslag av dagboksanteckningar och ger läsaren en känsla av att vara mottagaren av breven. Han skriver om sitt liv, sina tankar och känslor och den egentliga mottagaren är Werthers vän Wilhelm. Goethes eget liv sägs vara inspirationen till boken och skildra hans kärlek till en ung dam. Den utspelar sig i ett vackert Tyskland på 1700-talet och huvudkaraktärerna är Werther, Lotte och Albert. Lotte är flickan som Werther förälskar sig i och Albert är hennes blivande fästman. Det finns även några bikaraktärer som beskrivs något noggrannare men Goethe har valt att inte namnge dem utan istället kalla dem för endast bokstäver, såsom Tant S och Greve C.   I början umgås Werther mycket med Lotte och han blir mer och mer besatt av henne trots ödet han vet att väntar. Det märks att Werther är en känslosam person då han bli överlycklig av knappt ett leende från Lotte och förkrossad av minsta avvisning. Efter att Albert, som varit bortrest, kommit hem kan Werther inte längre träffa Lotte på samma sätt. Det blir outhärdligt för honom att se sin kärlek med en annan man och han försöker fly från den hemska verkligheten. Han vägrar att acceptera läget, ”Nu är ni ett par och Lottes bild hänger fortfarande kvar. Så får det bli.” (s.74)  Genom nästan hela boken slits Werther mellan den förundrande känslan av förälskelse och det outhärdliga lidandet av olycklig kärlek. Tillslut blir det för tungt för honom. Werther som tidigt beslutat sig för att vinna sin älskades hjärta inser, efter flera misslyckade försök att övertyga Lotte, att detta är en omöjlighet. Om han inte kan leva sitt liv med sin älskade vill han inte leva alls.   Boken är känslosam och griper tag i läsaren. Även om varje känsla inte beskrivs med klara ord kan man förstå dem och känna dem genom boken. Språket är gammeldags och det förekommer många liknelser och metaforer, vilket i min åsikt gör boken mer levande. Goethe skriver "Ack, det löper som en eld genom mina ådror, om min hand av en händelse snuddar vid hennes, om våra fötter vidrör varandra under bordet! jag ryggar tillbaka som om jag svett mig på eld.” (s.41) Han har en viss egenskap av att även beskriva bokens karaktärer med hjälp av metaforer. Effekten av detta är att man själv får möjligheten att tolka de olika karaktärernas personligheter men ändå ifrån hans synvinkel.   Den väl beskrivna miljön och de omskakande känslorna kännetecknar romantiken och självklart det klassiska temat kärlek. Boken kretsar i princip runt huvudpersonens olika känslolägen - förälskelse, passion, maktlöshet och desperation men knappt något förnuft. Den är både realistisk och trovärdig men i något lindrigare grad då det kan tolkas som väldigt extremt att sitt liv utan att vända sig till sitt förnuft. Man skulle kunna säga att själva tänkandet i boken är mycket typiskt för romantiken då Werther endast styrs av en inre kraft - sina känslor. Fabel: Ung man förälskar sig i ung flicka. Flickan är förlovad och kärleken till den unge mannen förblir obesvarad. Mannen vägrar att ge upp sin kärlek till flickan. Mannen blir deprimerad och tar sitt liv.   Motiv: Offra livet för kärleken   Tema: Olycklig kärlek   Konflikt: Förälskelse och lidande     1774 års utgåva