Higher and higher

Det är inte lätt att vara bäst i världen just nu, inte om man förväntar sig någon större uppmärksamhet kring det hela. Med viss självklarhet kretsar det mesta just nu kring utvecklingen i Ukraina och sportresultat, om än av högsta klass, kommer i skymundan. Efter två år och 51 försök lyckades igår i alla fall Armand ”Mondo” Duplantis hoppa över ribban där den låg på 6,19 och också få den att ligga kvar. Det har varit mycket nära några gånger, men först nu lyckades det alltså fullt ut. Belgrad var det som fick vara platsen för rekordet. Det var liksom bara en tidsfråga när det skulle komma. Nu fortsätter väl Mondo att höja med en centimeter och slå nya världsrekord framåt, kan man tro och hoppas. Högre och högre vartefter, om än bara en centimeter i taget. Och har jag inte nämnt det förut är det så att stavhopp är den enskilda sport/gren som jag är mest imponerad av att man kan genomföra. Det kräver teknik, styrka, fart och jag vet inte vad för att genomföra ett hopp. Och 6,19! Sex meter och nitton centimeter! Jag känner mig tveksam till att ens nå de höjderna på en stege! Det var fler svenska framgångar i helgen. Också det i skymundan såg Nils van der Poel, den dubble OS-guldmedaljören på 5 000 och 10 000 meter, till att även skrinna hem ett VM-guld i norska Hamar. 25 år gammal ska ju nu Nils pensionera sig från skridskotävlandet och det gör han med ett hyggligt tävlingsfacit mot slutet. Jag misstänker att det ändå inte är det sista vi ser av Nils van der Poel och Mondo kan vi nog hoppas på i flera år till. I jakt på nya höjder, nya världsrekord.