Mat-tankar...

Okej, dags att ställa en del tankar mot väggen. Jag har i princip aldrig hetsätit i hela mitt liv, och aldrig ens känt något behov av det. Dock har alla läkare/sjuksköterskor/psykologer jag någonsin träffat försökt intala mig att jag gör det. Trots det faktum att jag berättar hur det i verkligheten ser ut. De har väldigt svårt att förstå hur en tjock person inte äter. Nåja, sedan en viss tid tillbaka (läs sedan jag fick diagnosen misstänkt bipolär 2½ och fick medicinen topiramat, mot detta). Har tankarna allt mer övergått till det. Jag äter fortfarande inte särskilt mycket. Men tankarna finns där konstant. Kakor, choklad (trots eye-candys inlägg om choklad tidigare idag är jag tragiskt nog fortfarande extremt sugen på det), och liknande syndiga och osunda ''mat''varor konstant och i extrema mängder.   Jag lyckas ännu hålla mig ifrån det. Men jag vet inte riktigt hur länge. Och jag längtar så tills min nya läkarkontakts-grej kommer igång. Detta mycket pågrundav det faktum att man som mycket vanlig bieffekt brukar förlora aptiten samt gå ner i vikt, och dessutom borde jag väl knappast bli manisk av den, om jag är bipolär? Vilket jag heller inte tidigare varit.   På måndag ska jag iallafall till kuratorn på vuxenpsyk så redan då kan det hela börja. Och det känns bra. Det känns som en helt ny start för mig. Och kanske kan jag komma upp ur detta ständiga mörker.