1904

"pay no mind to those who talk behind your back, it simply means that you are two steps ahead" Och nu har ännu ett år gått sen sist och jag har samlat på mig fler minnen och erfarenheter. Väldigt mycket om jag ska vara ärlig. Jag har varit med om att förlora en nära till himlen, förlorat en bästa vän men som har kommit åter som en vän, fått en ny bästis som jag kan dela med mig alla mina tankar hos samt förlorat några utav mina närmsta.Jag står här idag. Stark som attan. Stolt över mig själv. Växt upp och insett livets alla perspektiv på saker och ting. Har lärt mig att vänskap är något så mycket mer än vad jag egentligen har trott, därför tappat några på vägen men jag mår minst lika bra trots det. Fan vad stark jag har blivit alltså. Jag har gått genom den allra tyngsta perioden i mitt liv, med ett leende på läpparna nästan varje dag. Bara några månader efter det hände insidenten som vanligtvis skulle förändrat mig som person men jag har istället för att deppa ihop hittat ett gäng tjejer som jag har så otroligt roligt med och kan vara MIG med. Ja, jag är lycklig.Har även fått känna på det här med att få känslor men andra dagen de försvinner och någon annan dyker upp. LÄNGTAN. Längtan tillbaka till en underbar kväll. Tomheten när man sitter och väntar och inget händer. Frihet är vad jag är i nu, men känner en fängslad inuti. Att jag måste vara trogen mot något som inte ens finns, bara min önskan. LÄNGTAN. Att ha någon vid min sida varje dag, in och ut. Att ha någon att skratta tillsammans med och ha en axel att gråta på. Jag är fri, men det är en tom frihet. Jag vill vara inlåst, i någons armar. Och jag vet själv vem den där någon är. Tillbaka till de fantastiska ögonblicken av trygghet, förväntan och lycka.Och vad fan skulle jag vara utan musiken? Utan Håkans alla låtar som stämmer in på pricken. Känslan att vara så älskad men också så obegripligt ensam. Ett nytt liv och en ny början är vad jag har nu. Att bo i en alldeles ny och främmande stad gör mig pirrig men förväntansfull. En bra framtid med de jag älskar, rensat ur allt det jobbiga. Snart år två på gymnasiet och känslan av skola gör mig bara arg. Men något saknas. Lovisa är bäst. Malin är för saknad. Casandra älskar jag så det gör ont. USA-gänget gör mig lycklig. Sarah sprider glädje till mitt liv.