ATT BLI ETT MED ETT FÖRFLUTET

Världen som är min. Stor och liten, granios och minios. Det är från mina ögon jag kommer se, det är genom mitt hjärta jag kommer att känna. Genom kyssar och tårar kommer jag att leva. Vinet smakar syrligt, glaset immar igen, kaffekokarn som puttrar och sneda tavlor på en vägg. Volang och blommigt tyll om vartannat, solen som lyser. Glada människor som sitter i parker, på bänkar, ihop och isär. Avstånd fast egentligen inget alls. Ögon som möts under natten, kyssar som rör varandra. Det var länge sedan jag kände mig fin, men idag känner jag mig just det, fin. Ögon som strålar och med ett leende tar jag mig fram. Jag är påväg med en fart från pedalen, fort, swish swish. Jag är min egen person, utan någon som kollar, tänker eller dömer. Jag har mött en vän, en vän med ett helt vanligt namn som är helt ovanlig. Som säger saker jag läst, men aldrig trott någon gör på riktigt. Jag möter människor som får mig att skratta, som får mig att känna. Helt plötsligt är jag inte hon trasiga, sårade, skamfylld, utan hon med en historia. En värdefull sådan, med läror, med sorg och hopp.Det känns som att jag återtar makten. Som att jag vågar säga, tycka, känna, uttrycka det som jag så länge inte gjort. Jag är hel igen, för stunden iallafall. Hel i min historia. Jag vaknar med lust, förväntan, längtan efter mer. Med nya klasskompisar, kolleger, vänner, nya och gamla. Skålar i billig öl, dansar innan vi går ut, stör grannar och skrattar med till en melodi. Livet kommer tillbaka, sakta, utan att veta vart jag ska lever jag igen. Vågar känna och se, och det som var det var. Det är okey nu, för jag orkar leva med mitt förflutna. X