NU

Staden är vid liv. Morgonen börjar tidig men jag vaknar sent, sitter och sippar på kaffet och väcker kroppen till lust. Himlen är klarblå och syrenerna blommar. Kroppen gå på endorfiner efter gårdagskvällens fest. På stans hippaste gata var vi några människor som möttes, långa och korta kroppar fyllde lägenheten med öl och vin i papp och timmar med skratt. Energin höjde taket och de kala väggarna vidgades, vi skålade in terminens slut. Jag firar våren som gått, som utmanat och lärt så mycket mer än jag trott, och jag firade det med nya och gamla ansikten, glada människor, spännande människor. Ett nytt liv med nya människor som ger mig så mycket. Nöjd, är jag nöjd frågar han mig, och helt plötsligt känns det självklart. Ja, just nu är jag det. Nöjd. Jag valde ett nytt liv. Livrädd och sökande sitter jag här nu med en kaffekopp på en gata i stan som känns som min. Från köksfönstret ser jag trosor och damm, jag ser bara kroppar som bränns i solen, bilar som swishar förbi och blommor som blommar. Varje morgon ger en ny chans till en ny dag med nya möjligheter. Jag sprudlar av energi, så mycket att det knappt går att sova. Jag skumpar fram på ett halvt ben, hjärtat bankar.