EN SOL MED FLÄCKAR PÅ

Det finns mycket i mitt liv som format mig till mig. Jag ser på det som meningsfullt, situationer som varit jobbiga men som gjort mig till den jag är idag. Jag minns allt, inte allt men mycket av de tankar och känslor jag känt har jag reflekterat och landat i och jag är stolt över vad jag gjort och hur jag blev. Det har inte alltid varit lätt men jag har accepterat dem, försökt att förhålla mig till dem och gått vidare. Vissa av de saker är viktiga pusselbitar till att förstå mig. Det får ta sin tid. Jag vet att det tar tid att lära känna en person och jag har ingen stress. Ett helt liv sa du, ett halvt sa jag. Du kan få lära känna mig och den person jag är idag men den person jag är idag bottnas i allt som var. Bakom ytan finns så mycket mer, mer som kommer att se sitt ljus en dag. Och jag vill att du ska veta. Det kommer vara stunder som är fula och fina, stunder som gör att jag blir rädd och möjligen du med, stunder som kanske att kommer vara lättare att förstå om du hört det som fanns.   Det är fult och det är fint, det är en sol med fläckar på. Det finns mörker och så finns det ljus. Jag har ofta alltid valt den ljusa sidan, speciellt det jag visar upp. Som oftast har det lett till spännande möten och nya vägar att gå, det har lett till meningsfulla relationer och ett glatt känsloliv. Jag är glad att jag blev sån, det har lett till många toppar och dalar. Om det därremot är något jag önskar är det att jag inte varit så envis och godtrogen: ibland måste man inse det mörker och lämna det för vad det är. Men det är mörkret i mig som gör mig speciellt. Det är det mörker jag har känt och befläckat mig som gör mig till den jag är. Till den sol jag är. Ibland är det mörka fläckarna de som gör en till just den sol jag är. Alla är vi speciella och alla har vi våra egna solar med fläckar på, jag tror att det är när man vågar se fläckarna man kan uppskatta det som skiner.