LIVET GENOM EN LINNEGARDIN

Detta är min dröm men trots det känns det inte som att jag lever den. Det kommer i en förnimmelse, det är som att jag ser mitt liv bakom en tunn linnegardin. När jag känner solens strålar eller hör en suck från andra rummet, vinden som prastlar och fåglar som kvittrar. Jag känner drömmen, jag är i den och kan nästan ta på den men gardinen håller oss isär. Det kanske är omöjligt att känna att man är i en dröm konstant när det faktiskt är mer än bra. Vi människor kanske inte är till för att känna oss lyckliga trots att vi inners inne är det. Kanske är gardinen mitt sätt att vara tacksam, ett sätt att särskilja på mig och livet. Göra mig påmind om vad som finns och vad som skiljer mig med det. Jag kan bara känna, observera och vara glad för det jag är i just nu. Livet kan kastas omkull, tunga stora moln kan kastas över det. Jag, jag är till för att förädlas och bara leva. Idag skiner solen.A har åkt till Rom för en konferens. Det känns inte jobbigt. Innan har distansen mellan mig och någon hn varit jobbig. Jag har hamnat i orostankar, föreställt mig det värsta och velat ha ett sms om vartannat. Jag har försökt att veta allt, vad någon hn tänker, känner och gör. Jag som annars är bra på att vara själv och säga hej då för att sedan mötas igen har mått dåligt dessa period. Jag antar det handlar om trygghet. Att jag inte känt att vad som än händer så kommer någon hn tillbaka. Förra gången gjorde det så ont, och det var befogat denna oro. Jag visste, kände på mig långt innan S sa något, att det var över. Med A är det annorlunda. Där lyfter vi varandra och jag känner ingen oro över att han försvinner. Kanske är det vår historia, att någon av oss alltid har flyttat eller rest, för att ändå komma tillbaka hem och då att vi mötts. På ett eller annat sätt.I Lördags vakande jag sliten och trött. Kvällen innan hade jag suttit på en AW med nytt främmande spännande folk i en galleria som vanligvis är tom. Musiken fick mig att gunga med, samtalen att skratta högt och pingisbordet att pulsen stiga. Det var en sånn där kravlös, enkel och bubblande kväll. Senare gick vi till Café Magasin och hälsade på en ny pojkvän och nya ansikten likväl som gamla. Rullade hem på spårvagnen och vinkade adjö vid min station. Glad och trött somnade jag och vaknade till ett sms, lördagsmorgon. "Får jag komma på ett spontant besök? Jag saknar dig." J hade skrivit, och trots att hn bor 1,5 h bort kommer hn att bo längre ifrån mig om en månad. Hn ska flytta, just nu åker hn fram och tillbaka mellan städer och med en nerpackad lägenhet är det inte så kul hemma. Hn kommer, efter att jag och EL ätit långfrukost på en balkong med hårt betinggolv och vind, IKEA med skapta drömmar och Willys för kvällens wrap-middag. Vi bygger ihop vitrinskåpet EL hade som målbild för sin alldeles egna lägenhet, fixar trägolv på balkongen och packar upp de köksprylar och porslin som finns. J kommer i stöket, hoppar in i det och kvällen avslutas med skål i nya (och gamla) glas, popcorn och chips. Vandrar genom kyrkogården hem och somnar gott.Söndag vi äter lyx-fruksot med juice, frallor och kokta ägg som sig bör. Pratar och gör oss iordning för en Söndag på stan. Vi shoppar gamla kläder, dricker iskaffe och strosar längst med Hagas gamla hus och in i city. Vi letar efter lunchställen som fyller mina krav och det slutar med att vi går tillbaka till där vi började. Sitter i solen, möter Am som är ute med sina vänner och äter godgodgod pasta. Vinkar hej då till J på tågstationen och går hem till mamma, Buster och AF. Går en långprommisn med han och passande nog tills jag kommer hem är söndagsmiddagen uppdukad. Köttbullar med mos och egen plockade lingon. Känner tacksamhet när jag åker hem, storstädar min lägenhet och byter kuddar för en hyresgäst som ska flytta in.Livet. Min dröm genom en linnegardin. Det finns där, jag försöker förklara väl men inser att det inte går. Det är bättre än bra. Jag behöver inte längta eller vänta på ett sms. Jag vet att livet rullar på och behöver inte oroa mig för resten. A kommer hem, vänner hälsar på och familj är där. Tacksamheten är oändlig för det. X