NORGE IGEN

Mina fötter slår i marken och smilbanden skjuter i höjd och hjärtats puls slår med ro. Morfar hämtar mig med bilen och vi åker direkt till gata där mormor är och ställer sina fötter. Vi kramas om och fikar, jag har inte ätit sedan Sverige och magen kurrar. Jag köper en wrap och mormor och morfar en bulle. En slät med glasyr på och vaniljkräm i mitten med lite kokos strött på toppen. Det är som vanligt trots att det är i mitten på februari och onsdag. Det är jag och gamlingarna. Det surrar omkring oss, vi tre sitter i ett hörn, lyssnar till deras gnat och pratar om vad som hänt sedan sist. Jag valde att åka hit av just denna orsak- sakta ner och bara vara, kunna fokusera på andetaget och skolan. Jag behöver ta bort några element i för att kunna fokusera och finna balans igen. Schemat har varit fullt sedan jag kom tillbaka till Göteborg. Jag åkte bort i början på januari, flydde det gråa och trista för att vara i solen, i värmen och med familjen. Då stängde jag av och fann mitt lugn, fick perspektiv och känna pulsen slå i tak backe ner och backe upp. Två veckor och sedan åkte jag tillbaka, till rutin och vardag. Jag älskar den, det är min egenskapta värld där jag är mästare och styr. Men ibland tycks jag prestera i ett oerhört tempo, säga ja till för mycket och finna lyckan i tempo. Jag har haft ständig stress över att någon inlämning ska in och en stor avgörande tenta ska skrivas. Jag har haft 2 jobb, 2 kurser, vänner, familj och hund, träning och mitt i det mig själv att rå över. Jag har haft stenkoll på schemat och skrivit in allt i detalj av oro för att glömma eller missa något, utrymme för spontanitet har jag skapat genom disciplin och sena nätter. Det har inte varit hållbart och Norge-resan blir ett tacksamt avbrott. Där är bara jag, 2 kurser och mormor och morfar. Jag laddar upp inför våren, för sommaren och livet. XSitter och pluggar, läser sida efter sida, försöker att memorera strukturen men jag förstår inte. Hakar upp mig på något undantag som förstör hela flödet. Jag läser och läser, ser ljuset skymma och nu är det kväll. Dagen flyter samma, äter macka till lunch, får kaffe upp med mjölk i glaskanna, ser film och sover flera timmar i sträck. Vaknar med huvudvärk, tror att det är kroppens sätt att hantera ett lugnare tempo efter ett högt. Varje dag blir bättre, börjar känna in igen. Jag drömde att jag gick på en vinglig bro och att jag skulle hjälpa mormor över. Hon fick säkerhetslinanan men innan hon kom över skulle jag känna efter, hur vinglig bron faktiskt var. Vissa plankor var ruttna och jag litade inte på linan. Jag hörde en hund skälla när jag lämnade, det gick bra till en början men sen blev det vingligt, jag la mig ner, låg tyngdpunkt. När jag väl var framme skulle jag tillbaka för att hämta mormor, det hade bara varit en prövning första gången, det var nu det riktiga provet kom. Första var ett bevis för att visa mig själv att jag kunde innan jag skulle, med självförtroende, ta över någon annan. Mormors säkerhetslina spände vi, men sedan vaknade jag och drömmen var över. X