Ny vecka, ny rotation. -Avslutade med indiskt.

Josephine: Efter två mycket bra veckor på ortopeden med en fantastisk handledare var ribban högt satt när Louise och jag idag gjorde vår rotation till pediatriken, eller ”the African shoe” som de säger. -Detta är iallafall barnsjukhuset.  Vi kom dit imorse och hörde med kvinnan bakom informationsdisken var fysioterapeuterna höll till. Kvinnan såg fundersam ut... -Fysioterapeut...? Nej, enligt kvinnan fanns inga fysioterapeuter på barnsjukhuset. ”Nehe”, tänkte både Louise och jag. ”Det var lustigt”. Vi vände våra steg och gick således till Naomi som är vår administrativa koordinator och även lärare på fysioterapeutprogrammet vid Moi University. Hon blev förvånad över att kvinnan bakom disken inte visste att fysioterapeuter jobbade där. Naomi följde oss tillbaka till barnsjukhuset och såg till att vi kom rätt. På sjukhuset fanns många sjuka barn. Vissa mer sjuka och/eller skadade än andra. Bland annat fanns en liten pojke där med menigitis (hjärnhinneinflammation) och till följd av detta utvecklat skador i nervsystemet så som bilateral spasticitet. En kenyansk fysioterapeutstudent såg till att göra kontrakturprofylax på honom. Det fanns en annan liten pojke som hade blivit påkörd av ett fordon varpå föraren lämnat pojken kvar på platsen och smitit sin väg. Denne lille kille hade genomgått flera operationer då han varit mycket illa däran. Men under det ärrade ansiktet lyste livsgnistan och han gjorde några övningar i stående. -Jag hoppas han får leva ett långt och lyckligt liv! Barnsjukhuset hade kunnat bli en riktigt bra placering men tyvärr var vi rätt missnöjda med det handledarskap vi fick (eller inte fick). Samtliga dialoger till patienter och deras föräldrar fördes på swahili utan att ens försöka få oss vara en del av dessa samtal. Vi fick inte heller någon större information om barnen och deras diagnos. Vi stod mest som fån i våra vita scrubs när vi i själva verket ville sättas i arbete. Vid lunchtaget gick vi till Naomi igen och undrade om det var möjligt att som imorgon rotera till en annan avdelning. Vilket det var! Naomi kontaktade neurologen och vi var välkomna dit. Men kanske att vi ändå ska ge pediatriken en ny chans imorgon...  Efter lunch satt Louise och jag på terassen och arbetade med vår kandidatuppsats. Just nu håller vi på att analysera de enkätsvar vi fått in från vår studie i SPSS. -Härligt att kunna göra detta under en värmande sol och samtidigt höra fåglarna kvittra! 18.30 mötte vi upp våra kenyanska fysioterapeutstudentvänner, Vincent och Julius. Vi ville bjuda dem på middag. Först tänkte vi gå till den kinesiska restaurangen Siam, men den var stängd så det blev Sinjeel palace istället. Jag klagar inte. Denna indiska restaurang lever upp till sitt goda rykte. Kocken vet hur en indisk måltid ska smaka 😋👌 Vi hade en supertrevlig kväll!