blodrot rödklöver tjärblomster vitmåra kärringtand förjätmigej pion kråkvicker nyponros smörblomma

Det är alltid en smula paradoxalt med högtider; å ena sidan maxad rolighetspotential, å andra sidan viss stress inför att misslyckas med att hitta det optimala upplägget. Jag och Mattias hade sedan länge bestämt oss för att stanna i Fengan men allt runtomkring stod väldigt öppet och som sig bör så fallerade några av de preliminära planerna . En får tänka om. Så vi bestämde med Jonatan och Lisa att ha midsommarbrunch eftersom brunch är den ultimata måltidsformen och midsommar är ett bra prefix. Vi vaknade till strålsol, tog oss barbenta ner till bageriet, försedde oss med midsommarbröd (dill, prästost), köpte en ask jordgubbar och gick hem igen för att styra upp inför brunchen. Hackade vårlök och selleri, skrev av recept på hollandaisesås och mixade ihop en milkshake som innehöll allt gott i världen. Och så drack vi kaffe med kokoschoklad på trappan, i solen.     Vi balanserade kannan med milkshake, packade in kassar fulla med valnötter, lönnsirap och ägg och åkte upp till kullen. Dundrade in och tog köket som var fullt av finpersoner, barn och en ny bekantaskap i besittning.  En liten Pettson och Finudsvärld utanför fönstret. Jag och Mattias ville försås göra eggs florentine när det vankades så fin brunch, vilket kanske inte är den allra smidigaste rätten att göra till sju personer när en är vrålhungrig. Men det är ju så. Himla. Gott. Så vi rostade bröd, fräste grönt, vispade hollandaisesås, pocherade ägg och ordnade uppläggningen så nonchalant elegant vi kunde.  Jag gled runt i den här fantastiska playsuiten, ett provplagg från en sommarkollektion med Julian Red som bär det romantiskt frankofila namnet Bonjour tristesse. En fullkomligt underbar kollektion och det här kan vara den bästa playsuit som någonsin sytts. Den förtjänar bra mycket bättre bilder än såhär.  Midsommargäng; Ylva, Simon, Hilma (någonstans i virrvarret av filtar), Lisa, Jonis, Ville, Mattias. Så fint att få vara ute utan att frysa på midsommar, det är ju annars en mycket förrädisk och alldeles för väderberoende högtid.  Hilma fyllde faktiskt fyra år denna dag och även om kalaset inte skulle vara förrän dagarna efter så fanns födelsedagstårta, krämig havtornskaka med kondenserad mjölk.  Brie, jordgubbar och nektariner.  Kattla spanade från bersån.  Brunch och bebis.  <3 Fina Ylva. Vi har båda en tradition av att fira midsommar i Dalsland, och det finns ju faktiskt goda skäl i och med skyhög idyllfaktor osv.  Inbäddade i skog och hundkex.  Lisa och Jonis var i färd med att bygga den kanske mest ambitiösa villa villerkullalekstuga till Hilmis som fyraårspresent. Vi snackar innerväggar i pärlspont, spröjsade fönster och hela kittet. Mattias fotade mig lite.  Lisa och jordgubbscheruben Ville.  Finaste jag sett.  När vi klunkat i oss all milkshake, slukat varenda smula av våra eggs florentine, ätit pannkakspappans (Jonis) pannkakor med brieost och valnöts- och lönnsirapspesto, rabarberkompott, avokado- och jordgubbssallad, okynnesätit havtornskaka med grädde, nektariner och jordgubbar och givetvis druckit en hel kanna bäcksvart pressokaffe drabbades vi av en inte helt oförklarlig paltkoma.  Folk somnade lite varstans. Mattias däckade på golvet i det nya stora rummet, sömnplanen gick dock i stöpet eftersom Hilmis fick grattissamtal från Andreas och Shora och skrek i luren så högt (och väldigt gulligt) att sömn var omöjligt.   Alltså, GULLIG.  Småningom for vi ner från kullen och hem till Mattias igen och då visade midsommarvädret sin klassiskt förrädiska sida. Vilket förstås också är fint även om solen onekligen är varmast och bäst.  Vi softade, drack bubbel i kristallglas och åt jordgubbar och det var bara så fint. Vi gjorde glass (Mattias har köpt en glassmaskin, typiskt bra sommarsak), bakade/lagade en färskpotatispaj och lyssnade på nittiotalshouse. När vi nästan tappat hoppet om att få några gäster knackade Ylva och Simon på dörren. De hade med sig fin champagne som passade till körsbärsglassen med vit choklad och rostad mandel som snurrat runt i glassmaskinen på diskbänken. Sedan kom Anna och hennes Simon också och vi hängde på schäslonger, puffiga kuddar och afghanska mattor i vardagsrummet. Lyssnade på Kanye och Khonnor, virade in oss i långa resonemang om terapiformer, den katastrofala bostadsmarknaden och alltings tendens att gå åt helvete, om att bo i Paris och i Västerbottens inland, om journalistkarriärer och knäppa modeföretag, grabbiga magasin, performancefestivaler och det där att fly staden för skogen. Och det blev en så väldigt fin midsommar.