I en annan del av mellanöstern

Vi skulle varit i Gaza nu, yes, det är det jag kryptiskt hintat om. Tyvärr kan jag inte berätta om mitt resmål därifrån. Vi har nämligen fastnat lite på vägen, närmare bestämt Kairo. Epicentrum of the world aye, metropolen, navet, revolutionens mittpunkt – DÄR DET HÄNDER. Vår färd till Gaza fick hastigt och lustigt avbrytas, omvärderas och omplaneras. Nu bor vi på ett tyst hostel med mintgrönkaklade badrum och många meter till taket. Där snurrar en vit propeller för att blåsa bort hettan och myggorna och utanför tystnar aldrig bilarnas tutor. Fina S är här med oss och tar hand om oss. Lotsar oss genom stan och genom den motstridiga informationen. I och med det politiskt omvälvande läget i Egypten är vägen till Gaza enormt komplicerad och svårtillgänglig. Våra kontakter ger oss vitt skilda uppgifter om samma saker och allt som ofta känns det som att vi i vår lilla grupp sitter i en liten trång flotte på ett stormigt och oberäkneligt hav. Men efter ett par  dagar av insamlande av information, samma frågor till alla personer som vet något alls, sortering, reflektion, diskussion så börjar saker klarna. Vi blir kvar i Kairo åtminstone ett par dagar till medan vi jobbar på diverse dokument och tillstånd som, inshallah, ska leda oss till vår resas mål. Det mesta är lite upp och ner i och med revolutionen så man kan inte räkna med samma standardiserade exakthet som vi är bortskämda med. Så länge får vi njuta av Kairo som har så otroligt mycket spännande i sig, det rör sig och sjuder. Lite såhär har denna heta, kokande stad sett ut genom våra ögon de senaste dagarna: På vår färd genom Sinai behövde vi efter våra misslyckanden i de egyptiska vägspärrarna sätta oss, andas och äta. Öppettider är inte riktigt något som existerar här, åtminstone inte enligt svensk definition. Klädaffärerna är ofta öppna klockan två på natten, många myndigheter stänger klockan två på dagen och det ansågs inte det minsta märkligt att beställa middag en timme efter midnatt.   ¨Utanför vårt vandrarhem tornar det här stiligt ruffiga upp sig.   *Oh, är det någon som vet vad det här är för fantastiska träd? De växer överallt här och är så otroligt vackra.   Grillade majskolvar är en vanligt förekommande gatumat man hittar här. En dag ska jag prova.     Den svindlande hissen på vårt vandrarhem som känns som att den åker fritt i luften.   De magra egyptiska katterna, lika uthungrade och svältfödda som stora delar av befolkningen, tar mitt hjärta och håller det i sina klor. Vill tvätta dem, ge dem fisk och grädde, vaccinera dem och ta dem med mig hem.   Tahrirtorget! Med sina otroliga ihärdiga kämpar och sitt inrikesministerium som ser ut som ett sceneri ur Kafkas Processen.   Man ser många skadade och allt som oftast pågår det diverse demonstrationer och manifestationer på torget. Jag är sorgligt dåligt insatt i Egypten, men jag får ju se det här som ett gyllene tillfälle att lära mig.   Kairo är brötigt, smutsigt, högljutt, varmt, färgrikt, urfattigt och på något sätt romantiskt. Arkitekturen påminner mig om Rom, fast i en långt mer sliten version.   Fruktmarknaderna är något av mina bästa. Var dock väl optimistisk första dagarna med bigarråer, plommon och mango. Konsekvenserna fick min mage ta..   På många ställen hittar man små stånd där man kan köpa färskpressad juice för ungefär en krona. Så himla bra.         På kvällarna är temperaturen helt ljuvlig och vi har flera gånger suttit på någon av de många uteserveringarna, druckit te och lemonad och rökt shisha med S och hennes fina vänner. Det är en spännande stad och jag hoppas jag kan ta vara på den. Det vara bara det att vi siktade på något annat. Och jag hoppas fortfarande av hela mitt hjärta att vi kommer dit.