Två hela år och grönt i varje hörn

Från ett julihett Kairo där det finns lika många tunnelbanestationer som miljoner människor kommer ett vykort från Astrid Lindgren- idylliska sommarsverige. När dagarna här är för eldheta och svider i huden finns tid för att sitta på den lite för hårda hotellsängen och redigera bilder. Här kommer en kaskad från älskade brorsdotter Hilmas tvåårsdag som jag inte ville låta gå förlorade.  Grimsheden är en av mina absoluta favoritplatser på jorden. Man ser ända bort till Vänern, långt bortom alla rader av granskog och det är vildvuxet, en sagolikt lummig berså att försvinna i.   Vi kom dit kvällen innan, sov en god natt och gick upp tidigt (barn alltså, de hatar ju sovmorgon). Jag gjorde pannkakstårta till Hilmson som födelsedagsfrukost. Hon passade dock på att vara inne i någon sorts trotsålder och allt är nej och min och inte. Så även mot tårtan. Men världens gosigaste ändå och jag bangade inte att ta hand om resten.   Lisa trollade fram den här vimpeln kvällen innan och den prydde köket dagen till ära.    Presentdax! Av mig fick Hilma en mammakänguru med en bebiskänguru på magen (recyclad direkt från klädkammaren i föräldrahemmet). Hon blev så himla glad och det förstår jag mycket väl, det är en alldeles ypperlig känguruduo.  I fönstren växte små plantor som en dag kommer bli stora plantor som man kan äta.   Lisa (tror jag, slå mig inte om det är Jonis) har gjort dessa fantastiskt fina minimöbler. Vill man bara inte vara tre decimeter lång och sitta här och ha kafferep hela dagarna så säg.   De underbara trägolven är täckta av trasmattor i alla de bästa färgerna.Nu promenerar vi ut i trädgården. Innan vidderna kommer trädgården och trädgårdslandet. Så himla fint och jag vill ha det precis så när jag blir stor.   Växter som klättrar.   Och små fågelbad kan man hitta.   Jonis radioaktiva get vaktar grödorna.   Ett valv runt utsikten.     I trädgården växter små röda blommor.   Som tappar små blodröda hjärtan på stenen under.   Hundkexhav.   Och en jamande Lille skrutt som stryker omkring och väsnas.Blommiga redskap på prickiga dukar.   Gröna redskap på gröna gräshögar.Ljusblommiga redskap på vita fönsterkarmar.   Inne låg Hilming och gosade med sina två nya vänner.   Sedan blev det middag. Det är alltid en njutbar upplevelse i det Grimshedska hemmet. Denna gång serverades bland annat spenat- och fetaostknyten.   Cocktailtomater i Marimekkoskål.   Fina Jonisbror drack sorts lemonad.   Vattenmelon.   Och den ultimata jordgubbstårtan fylld med bland annat hemmagjord citron- och vaniljkräm. Efterrättsdöden är ett faktum. (Och den är omsorgsfullt dekorerad av undertecknad.)   Kängu fick sitta i Hilmis stol en stund. De är ungefär lika stora.   Hilming fick försöka sig på att blåsa ut ljusen. Det gick lite trögt, men med en liten pust från pappan var saken biff.   Efter mat, efterrätt, pussar, gos och avsked för en liten tid så for vi de nästan tre timmarna hem till mamma och pappa igen. Hejdå finaste familj, jag saknar er redan.