NIGHT + DAY LISBON

Det primära målet för min och Mattias resa, anledning att vi åkte när vi åkte och att destinationen blev Portugal, var endagsfestivalen Night + day. En mörk decembernatt i Fengan efter vårt gästspel med Fireflies, då när vi spelade i en nollgradig industrilokal tills det blev så kallt att vi hade svårt att artikulera orden. Efter föreställningen åt vi pizza på cafét, dansade på varenda centimeter av stengolvet med våra glittriga ögonbryn och billigt bubbel. Sedan dansade vi på varenda centimeter av Mattias vardagsrumsgolv, tills musiken halkade över på Will Smith- och Carolasidan och kalaset sent omsider nådde sin kulmen. Den natten berättade Mattias att han överraskningsköpt biljetter till The Xx i Portugal. Femte maj, en endagsfestival med andra band och DJ:s. Vid vattnet, vid något sorts slott. Jag fick svindel och euforiattack som nog låg kvar i hjärtkammaren hela våren. Det tog tid innan vi riktigt vågade tro på att det faktiskt kunde hände, men det gjorde det.Efter fyra dagars roadtrip befann vi oss på Europas västra kant, i ett bländande vackert Lissabon med de mest labyrintiska kullerstensgator. Vi kryssade oss fram mellan antika spårvagnar, självutnämnda trafikledare och turister med magväskor tills vi slutligen fick vår nyckel till rummet på hostelet. Ett rum med portugisisk poesi på väggarna, liten balkong och en tugummirosa tv. Vi hann hämta andan ett ögonblick och byta om, sedan tog vi spårvagnen till Jardim de Belém där festivalen höll hus. Jag sa till Mattias just innan vi gick in att "bara det inte är förbjudet med systemkameror". Det var det givetvis. Helt meningslöst förbud, alla fotar/filmar ju ändå med sina telefoner och iPads (det är det värsta!). Men jag hade inget val, det var bara att lämna ifrån sig kameran och promenera in på det soldränkta, 27 grader varma festivalområdet. Falafel med oklara chipsstrimlor, stora plastglas med kall dricka, kraschade och nästan slumrade i gräset innan beatsen och ljusvärldarna drog oss in i dansen. Det var en helt fantastisk kväll och som tur var finns den här filmen som precis sätter fingret på känslan, peppen, stämningen. Så att det alltid går att drömma sig tillbaka.