En glass om dagen är bra för magen

Helt plötsligt sitter jag instryckt bland mina tre kompanjoner och en chaffis i en tricycle vilket är som en tuktuk fast mer som en moped med ett flak över, för att vi minsann vet att vi alla får plats i samma och kan åka för 60 pesos alla tillsammans. När vi klev av vår sista flygning så väntade..... Robin och Daniel!!! På oss på flygplatsen och vi åkte gemensamt till vårt hotell. Vi bor väldigt fint även fast det är väldigt mycket konstiga statyer och inredningen är så sjukt underlig, och bortsett från att det är dyrt i restaurangen så är det toppen verkligen. Det finns tre pooler, ac:n på rummet är för bra så nu har jag lyckats bli dunderförkyld igen med en släng av ont i halsen. Himla typiskt, jag som äntligen blivit frisk. Det får nog bli en glass idag igen, synd va? En Magnum kostar hela 10 kronor (istället för Australiens 35). Vi bor verkligen mitt i ingenstans även fast det är 1.8 kilometer till "down town" i ett junior family room. Jag insåg där med håret fladdrandes i ansiktet och händerna blåhållandes i vad som fanns tillgängligt bland min lilla junior-familj hur mycket jag saknat Asien. Australien och Nya Zeeland har verkligen varit fantastiskt, men det är inte jämförbart med Asien och jag har verkligen saknat det. Det är något med att det är så himla himla annorlunda jämfört med Sverige. Det mesta är så väldigt konstigt i mitt huvud, och när killarna beställde in grismage i det första bästa vi kunde hitta som inte bara var streetfood, så insåg jag det. Man lär sig så mycket om sig själv på en plats där man ständigt och konstant måste anpassa sig till allt. Till konstig mat. Annorlunda väder. En för mig helt främmande valuta. Underliga situationer som aldrig skulle uppstå i Sverige. Kulturkrockar. När chauffören vädjar om att vi ska boka en utflykt med honom för att vi ju har pengar och det har inte han och hans familj. Vart går gränsen för sådant? Hur ska man tänka? Agera? Svara? Jag får hans nummer när vi är framme. Allt jag vill göra är att ringa upp på en gång och ge honom allt jag har som jag inte behöver, men så känner jag för alla jag möter. För att inte tala om alla gatuhundar jag vill ta hem. Om man lyckas få lite distans till det så känner man snabbt att man själv växer av att utsättas för det som är främmande. Och det går fort, och jag har verkligen längtat efter den känslan. Tack Nya Zeeland och Australien för alla dessa helt fantastiska och underbara veckor. Och hej Asien och allt konstigt. Jag har verkligen verkligen saknat det här och jag är så otroligt glad över att få vara tillbaka. Nu ska jag avnjuta min mangopannkaka och mitt green tea för jag vägrar fortsätta vara sjuk, och sedan ska jag bokstavligen springa ner till stranden!