En massa fyrkanter

Okej hörrni! Är det Amanda 20 år eller Amanda 80 år som sitter och väntar på planet kan man undra? Jag är så himla dåsig i huvudet och irritationen växer fram under naglarna när medelålderskvinnorna mittemot skrattar oavbrutet. Hej förresten! Jag vill mest bara säga att jag lever. JAG LEVER!! Och har flugit hela vägen från Australien till Kuala Lumpur i 8.5h, väntat där i 6h på vårt connecting flight, flugit därifrån till Filippinerna och Manila i 3.5h och lyckades faktiskt få helt okej mycket sömn både på planet där vi hade tre säten för oss själva, och under väntan då vi byggde våra egna sängar av bänkar. Jag åt inte på tolv timmar då dygnsrytmen rubbades totalt och migränpåslaget var inte nådigt. Det har blivit bättre och just nu sitter vi och väntar på vårt sista flyg som ska ta oss till Puerto Princesa och ön Palawan. Vi har rest i 25 timmar nu och har minst fyra timmar kvar. Heja, man blir en baddare på att få saker att flyta på fast man känner sig som ett vrak på insidan. Är så glad över att resan har gått så bra hittills. Har hittat massa knep som gör att paniken håller sig borta. Bland annat att andas i en fyrkant. Ett underbart sätt att distraherar hjärnan på samtidigt som den får tillräckligt med syre. Det går ut på att man ska föreställa sig en fyrkant där alla sidor är fyra sekunder. Man börjar längst ner till vänster och andas in medan man går från det hörnet till vänster hörn uppe, när man sedan fortsätter till översta högra hörnet ska man hålla andan, mellan höger hörn uppe och nere ska man andas ut och från höger hörn nere till vänster hörn nere håller man andan igen. Och alla sträckor är som sagt fyra sekunder. Tipsar verkligen om den metoden om ångesten smyger sig på! Vad som är ännu bättre än att jag är på Filippinerna som har varit något av en dröm sedan min förra backpackingresa är att i Puerto Princesa befinner sig två ansikten som är väl efterlängtade vill jag säga. Vi har dessutom lyckats hitta ett hotellrum vi fyra ska dela på, på ett trestjärnigt hotell (HUR lyxigt efter alla dessa hostels?!) där det finns pool och det ligger endast en dryg kilometer till stranden. Den här dagen ska spenderas i en solstol och om inte där så i poolen. Jag orkar inte slåss med sandkorn idag efter den här totala tömningen på energi. Just nu sitter exakt allt och alla och glor så man tror att deras fyrkanter till ögon ska ploppa ur ansiktet på folk. Mamma brukade säga så när jag var liten, att ögonen blir fyrkantiga om man tittar på tv för mycket. Jag vill säga att det ger samma effekt att glo på folk. Nog för att jag är den enda blonda så långt ögat når, men snälla?? Ska man ställa sig upp och säga det kanske? "Akta så era ögon inte blir fyrkantiga!!" Andas i en fyrkant istället Amanda. Tror det blir bäst så! Tack och hej så länge ni bara tittar är det väl okej antar jag, men skulle någon börja fota mig efter 25 timmar på resande fot?! Då börjar jag nog gråta tror jag. Sa jag att jag är trött?