FOMO

Om jag får bo ensam, så dör jag. Det var så jag tänkte under incheckningen här och för att uppdatera er lite på den fronten så är min rumskamrat från Senegal och inte Frankrike. Man kunde i princip inte varit ute och cyklat mer! Efter en dag är jag redo att kollapsa!!!!! Vart. Är. Mitt. Andrum. Jag vet inte om det är för att jag fortfarande är jetlagad som allt känns ännu värre, men vi har schema från 07.30-22.00 varje dag med på sin höjd en timmes egentid. Och den tiden spenderas i lag med andra eftersom att det inte finns någonstans att ta vägen för att få vara i fred och istället tvingas man låtsassova för att slippa prata, för pratar jag nu så bryter jag ihop. Det här framstår missvisande, jag vet det. Jag älskar att vara med andra människor och skulle inte klara mig länge ensam, men jag behöver andas ibland, för att orka. Och med alla dessa intryck? Tur att vi flyttar ut i skogen på lördag!! Igår var alltså första dagen på SSO och det var så roligt. Vårt första pass var en work shop med Anna-Stina som lärde ut hela lektionen på spanska för att få oss att förstå hur det är att lära sig ett språk när ett språk som man inte förstår används. För på CLV:s program så är det så. Man använder inte engelska alls i undervisningen i den mån det är möjligt. Det var så himla intressant att få lära sig mer om det och efter 45 minuter förundrades vi alla över hur mycket vi faktiskt förstod av spanskan tillslut, utan att ett enda ord engelska hade använts under hela sessionen! Vi hade sedan en föreläsning med Kenji i Counesling skills. Det handlade om hur man hanterar eventuella svårigheter som uppstår, hur man kan tänka kring åldersskillnader och hur man på bästa sätt möter barnen i de olika åldersgrupperna som kommer att vara mellan 6-18 år. Efter det hade vi IVO som är "individual village orientation", alltså bara vi från Sjölunden. Vi sjöng sånger, planerade exchanges och pratade allmänt om livet på campet. Däremellan målade vi namnbrickor och alla får möjlighet att byta till ett svenskt namn, (jag står fast vid Amanda, så tråkigt men tänk er själva att byta namn?! Det skulle ta mig månader att reagera om någon ropade Maja till mig). I vanlig ordning tog min beslutsångest över och jag kunde inte välja vilken färg jag skulle måla den i, vilket resulterade i att alla band till brickorna tog slut i princip, så jag har nu ett neon-rosa. Fantastisk.... I övrigt har jag lite svårt att landa. Men intalar mig själv att det är helt normalt att behöva skriva ner rumsnumret i telefonen för att inte glömma bort vart man bor när man intensivt måste försöka förstå både arabiska, japanska, spanska och franska på dagarna - utan att använda engelska. Låt mig säga att det är väldigt intressant, för att inte tala om roligt. "Nafuda" - det är namnbricka på japanska! Och från den matpresentationen som Al-Waha (det arabiska campet) gjorde, (varje måltid presenteras på olika språk) förstod jag att vi skulle äta tomat. That was it! Om en timme ska jag gå ner till frukosten och jag är redan redo. Don't ask me why, ask my jetlag som förhoppningsvis är borta imorgon så jag slipper gå och lägga med med "Fomo", ett för mig nytt begrepp som är jag i ett nötskal när man samtidigt vill få tillräckligt mycket sömn men också vara med på allt som händer. "Fear of missing out."