Ready set go

  Sitter och försöker att packa det absolut sista, lugna ner mig själv så att jag kan somna och synkar musik till mobilen så att jag överlever resan på 10 timmar. Är så fantastiskt exalterad och pirrig i magen att jag inte vet vart jag ska ta vägen.  Det här händer. This is now. There's no turning back now (Eller jo, har ju återbetalningsbara biljetter men som om att det skulle hända). Nej. Jag behöver New York. Jag behöver människor som glänser, mat som öppnar nya sinnen, utsikter som får en att  tappa hakan varje gång, oljud och lukter som bara New York-borna står ut med, solnedgångarna längs riverside. Det finns inget som håller mig kvar här. Är så trött att stå på kanten till allt och vela, aldrig mer "tänk om".  Ser fram emot ALLT. Verkligen allt. Ser fram emot att stå vilsen på flygplatsen och vilja grina som en treåring för att jag inte hittar toaletten. Ser fram emot att bli hämtad i min bil som jag beställt. Ser fram emot att komma hem till min egna tomma lägenhet, kasta av mig skorna, bädda ner mig i min säng och andas ut. Ser fram emot att försöka handla helt själv och bära på kassar som saknar handtag. Ser fram emot att tappa alla matvaror utanför dörren och svära över att jag envisades med att storhandla direkt.  Med blandade känslor av nyförälskelse och spyfärdiget ska jag nu dricka upp mitt bortglömda te som står ute i köket, se ett avsnitt till av Greys Anatomy och sen förhoppningsvis somna något snabbt så att det fort blir dags att åka.    xx