Att bo i ryggsäck mellan Åre och fjordarna

Varje sommar sedan jag och mina vänner fyllde 18 har vi åkt på semester till olika platser i Europa. Det har alltid varit samma skara. Jag, Magnus, Saman (egentligen Jonas Samuelsson) och Samans kusin Åke (egentligen Jonas Åkerstedt). Vi har nu hunnit bli 26 år gamla, och har därför tagit oss vitt och brett runt hela kontinenten. Och vi har aldrig besökt samma ställe två gånger. Från Barcelonas strand, tryckande värme och sena nätter. Till Alpernas vidsträckta landskap för långa vandringar där vi bodde i ryggsäcken. Och vidare genom gränder i forna Sovjetunionens stater. Det är alltid roligt att ha vår årliga resa att se fram emot.Sommaren 2019 blev upplägget väldigt annorlunda mot tidigare. Flygskammen har väl sköljt över oss alla på något sätt, men mest påverkad var Magnus. Han ville inte flyga den här gången, utan föredrog andra färdmedel. Jag föreslog tåg genom Europa, men Åke hade bara 2,5 veckas semester. ”Då får vi ju för fan bara se en tågkupé. Hur roligt är det?”, sa han och hade naturligtvis rätt. När vi hade vårt årliga planera-inför-resan-möte i maj satt vi en hel kväll och försökte komma överens. Och efter 5 timmar var det tillslut ett förslag som vann (mitt förslag dessutom. Vi skulle packa varsin ryggsäck och vandra i de svensk-norska fjällen! Saman och Åke hade tydligen gjort liknande vandringstrip med sina familjer när de var runt 12. Och de hade bara bra minnen. Två månader senare var vi på väg upp, med Åre som första destination för resan. Vi vandrade i de jämtländska fjällen i 3 dagar, och bodde i två mindre tält. Det var en härlig känsla att få öppna sin ryggsäck och plocka ur kvällens måltid som skulle tillagas i trangiaköket. Vi turades om att laga mat och lät det bli en överraskning vad man själv hade tagit med sig i matväg för de första dagarna. Magnus tog hem förstapriset ganska så enkelt. På resans fjärde dag drog han nämligen fram hans halv-italienska mammas hemmalagade tortellini ur sin ryggsäck. Alla som någonsin har testat dem kan förstå glädjen hos ett gäng grabbar som bara haft bullens pilsnerkorv och polarbröd som föda i ett par dagar.Resan fortsatte över gränsen till Norge, och vi vandrade på bland berg och fjordar. Det fanns i stort sett inga klagomål. Förutom att Magnus blev väldigt godissugen på en plats där det absolut inte fanns godis. Och förstås ett av resans mest återkommande teman: Högra remmen på Åkes ryggsäck, som tydligen skar in i huden.Exakt 2,5 vecka efter att vi gav oss iväg var vi tillbaka på hemmamark i Sundsvall. Pigga och glada. Innan vi skildes åt bestämde vi att vi eventuellt skulle rucka på regeln om att alltid byta resmål varje år. Det var kul att bo i en ryggsäck och vandra i Norden. Och det finns mer att upptäcka!På återseende!