MIN DIGITALA DAGBOK, VAD GÖR DEN FÖR NYTTA?

Hej! :)Jag tänker inte ens skriva "oj, vad längesen jag bloggade nu". Oops, I think I just did.Anyway, det har varit så mycket med allt de senaste veckorna/månaderna. När jag bestämde mig för att börja blogga igen var det ju liksom för min egen skull, för att jag vill skriva dagbok, men tycker att det är för tråkigt att skriva i en dagbok som ingen ser. Men, är det inte det som är vitsen med en dagbok? Att man ska skriva allt man vill och känner utan hämningar eftersom det är totalt förbjudet för andra att läsa ens dagbok? Så varför skulle det vara bättre att "skriva dagbok" på en blogg där precis vem som helst kan se? Tankeställare, det där! För med handen på hjärtat så har jag censurerat min digitala dagbok. Jag har inte skrivit det som jag hade skrivit i den vanliga, hemliga sorten. Så vad gör bloggen mig för nytta? Vad gör den för gott? Jag borde antagligen börja vara mer ärlig, mer ocensurerad. Som jag skrev i mitt första inlägg (och som även står i min "presentation", tror jag...) så brottas jag med en del saker i vardagen. Kanske inte mer än andra, men kanske lite mer än vissa. Såhär står det i min presentation som du hittar under fliken "Om mig": "Anledningen till att jag har ett behov av att skriva är att jag som många vuxna ungdomar går igenom en sorts livskris. Ny stad, karriärval, CSN-lån, ångest och diagnoser är några saker som jag vardagligen brottas med".Och ja, det stämmer. Jag flyttade till Malmö från Halmstad i augusti 2014 (ny stad). Jag skulle börja plugga till lågstadielärare (karriärval) och går nu år 3/4. För att överleva tar jag fullt studiemedel (CSN-lån). Det låter kanske helt normalt, något som många gör. Man flyttar någonstans för att börja plugga och tar lån för att kunna genomföra det. Ja, men för mig innebar det där normala som alla gör en vändning i livet. En vändning som jag fortfarande ser som negativ (ångest & diagnoser), men som jag innerligt hoppas att jag en dag ska kunna se som positiv.Jag tänker berätta om det, från början till slut, så ocensurerat jag bara kan. Jag kommer att dela upp min historia i flera delar, så att det inte blir för långt och tjatigt att läsa, men även för att ge mig själv tid att processa det jag skriver och faktiskt orka med att skriva det. Det är väldigt tunga saker, och är du känslig för dåligt mående och psykisk ohälsa bör du kanske inte läsa mitt nästa inlägg. Ja, förlåt om du trodde att historian skulle börja i detta inlägg, men jag blev helt dränerad på energi bara av tanken på att börja skriva det. Jag hoppas du förstår, jag behöver tid att ladda om för att orka. Tills dess, ha det bäst och tack för att du läser och kanske tänker fortsätta läsa. Här kommer lite bilder från vad jag sysslat med de senaste veckorna så länge! :)Puss & kram Vår lilla Milo. Världens jobbigaste katt, men vi älskar honom ändå! Jag & Kevin en vårdag innan sommaren kom. Kärlek! Mina älskade föräldrar som kom ner till Malmö för att hjälpa mig sätta upp mörkläggningsgardiner för ett par helger sen. Goodbye sunshine i gryningen! Min älskade Minttu. Vet inte vad jag skulle gjort utan honom. Älskar honom så mycket att det gör ont! Underbara, gorgeous träningstights från Poesi Sportswear. Sitter som en smäck, kär! Premiärbad sommaren 2017 på Brottet i Halmstad. Med min kusin & bästa vän! Lördag på Solsidan i Halmstad (också med kusin och bästa vän). Övermätta och glada efter både den nya Pirates of the Caribbean och Pinchos skulle vi tvunget ta en drink med våra män innan det var dags att call it a night. Tänk att hon tar sin sjuksköterskeexamen nästa helg! Elvin, Kevins numera 2-åriga lillebror som vi firade hemma hos mina svärisar i helgen. Bara kolla lockarna, dör så söt!