Helg.

Det är söndag och jag sitter vid köksön och det enda ljud jag hör är klockan som tickar och det där lilla suset som finns i hus. Ellie och Jocke är på busgympan som blivit en söndagstradition. Idag ska hon även få prova på dans på eftermiddagen som jag också ska följa med på. Jag hoppas hon kommer tycka det är roligt för hon älskar att dansa här hemma och på förskolan. Här om dagen kom jag till förskolan och möttes av Ellie och Frank som hade på sig varsin prinsessklänning och stod i discorummet och dansade loss till musiken. När det var klara så sa Frank "Oj, det där var roligt Ellie". De är så fina kompisar och det är samma lycka varje dag när de möts på förskolan.  Helgen har överlag varit lugn, om man nu inte räknar med en ständigt aktiv treåring. I fredags somnade Ellie strax efter sju och jag och Jocke satt oss då med varsitt glasspaket i soffan och tittade på På Spåret och Skavlan. Är det så att vi kommit till åren när vi uppskattar ett program som På Spåret? Eller är det så att jag och Jocke insett att vi inte är Sveriges mest allmänbildade par som vi då försöker arbeta upp våra hjärnor en aning? Det är nog troligtvis en blandning. I lördags begav vi oss på förmiddagen ner till kabbehallen för att heja på KIS som spelade. Bakom sekretariatet samlas Jaska-klanen för att heja och låta mest i hela hallen. 20% av hela publiken är den trogna familjen Jaska. Jocke följde för ovanlighetens skull med. Han brukar tycka det är för jobbigt att titta på innebandyn. Otroligt nog satt han där hela matchen, med lite försvinnanden ibland och ett litet nervöst sammanbrott i slutet även om det stod 8-4 till KIS. Han har fått för sig att alla matcher han tittar på slutar i förlust. Jinxen verkar ha släppt eftersom KIS vann och vi kunde gladeligen gå vidare till Kirin för att med hela familjen äta en sen lunch. Om ni ska äta något på Kirin så rekommenderar jag Grön/Röd Curry. Den är riktigt god. Lördagen var en fin dag som fortsatte med lite fruktsallad och glass hemma hos Kicki och Peter, där jag åt alldeles för mycket och fick lägga mig i soffan  och titta på när Ellie vann överlägset över farmor i memorial. Sofftiden fortsatte hemma på Morängatan den kvällen och Ellie hade ännu en tidig kväll till sängs. Graviditetens humörsvängningar slog till och jag och Jocke sa inte ett ord till varandra på hela kvällen, men det var nog bäst så för annars skulle jag ha skällt ut honom totalt. För att tillägga så hade han inte gjort något fel. Jag blev irriterad på att han inte kollade på filmen som jag satt på. Ja, ni hör att det är inte den lättaste perioden att leva med mig för honom. Men äh, det får han ta. Jag ska ändå klämma ut en unge till karln om några månader. Ha det!