Praktikant-Sanna

Det är tisdag och jag har totalt spenderat elva timmar på min praktikskola där jag nu i tio veckor framåt ska tillbringa mina vardagar och bevisa för mig själv och min handledare att jag kan och vill bli en kapabel och stark lärare. Det är svårt att känna sig som en fenomenal ledare och kunskapsspridare den första dagen när man känner hur huvudet inte riktigt hänger med på alla lektioner och ämnen, benen värker för att man inte är van att stå en hel dag och  tillsägningarna går in och ut ur öronen på eleverna. Jag känner att jag har så mycket att ge men jag vet inte alltid hur jag ska få fram det. Det är de där små ögonblicken där jag känner att eleven känner sig trygg i mina ord och min handling som jag strävar efter. Jag vill få eleverna nyfikna på vad jag pratar om, hur får jag det? Lärarens räddning är att ha ess i rockärmen. Det vore skönt att få en hel kortlek med ess i bagaget för just nu står jag knappt med ett par. Det låter hopplöst men jag är faktiskt inte hopplöst inställd till detta. Jag vet att jag kan. Om jag bara får utrymme till att utvecklas så kommer jag det. Jag har styrkan för det. Även om jag känner mig svag vid många tillfällen. Det finns så mycket man är osäker på, som  bland annat konflikthantering, kunskapskrav och en stark och mångsidig didaktik. Jag inser att det är sådant som kommer inom tiden som jobbet sker men jag vill göra rätt från början för alla elevers skull. Detta var et totalt ostrukturerat inlägg. Jag hade inte fått godkänt från professorn på MDH men det är tur att den enda bedömning jag får på detta är från mina textkritiska föräldrar som läser och det känns inte lika hårt. Nu ska jag sova. För imorgon ska jag återigen gå  tillbaka in i skolvärlden och bevisa min existens. Ha det!