Stickan och jag.

Varför har ingen berättat att stickor och barn är den värsta kombinationen i världshistorien!? ”Det gör ont att gå på foten” var orden som kom ut ur min dotters mun denna morgon. Jag kände den största sucken inombords och visste vad jag skulle få möta. Japp, där var den halvcentimeter långa svarta stickan som skulle förstöra hela min morgon och förmiddag. Två timmar senare sitter vi fortfarande i soffan och stickan sitter stadigt fast i foten. Varken mutor med godis, assistans från farmor eller hot med att inte få gå till förskolan har fungerat. Så nu sitter vi här med en förhoppning om att ett Emla-plåster ska bli lösningen på vårt problem. Nu tänker ni säkert att jag bara ska ta tag i saken och ta ett grepp om foten och dra ut stickan - lättare sagt än gjort. Tänk er att dra ut en sticka ur en aggressiv rottweiler som skriker det högsta skrik i världen samtidigt som hon sparkar dig i magen. Uppgiften är alltså ganska svår att lösa. Jag återkommer om jag fick ut den eller om vi fått amputera bort Ellies fot till slut.