Skolminnen...

Jag hade just kommit ut från klassrummet och var på väg mot mitt skåp. Rast. Det var fullt med folk överallt. Hatade dem jävla rasterna. Hatade skolan. Var tvungen att alltid vara på min vakt. Hålla koll. Alltid. Kunde aldrig slappna av. Vara som de andra. Verkade så bekymmersfritt. Folk snackade, skojade. Jag hatade.   Idioten, den värsta av dem mötte mig där i korridoren. Fan jag såg honom inte. Nu var det försent. Han tryckte upp mig mot skåpen. Folk överallt. Ingen såg något. Ingen gjorde något. Han slog mig två gånger i magen. Jag tappade all luft och vek mig dubbel. Panik. Fick ingen luft alls. Han smällde mig i bakhuvudet och gick därifrån sen. Folk överallt, men ändå helt tomt. Fullt med folk, men ändå helt ensam...